Första midsommaren

Det här inlägget påbörjade jag för ett bra tag sedan.
En kombination av en värdelös dator och ett tveksamt nät
så blir frustationen för stor och jag ger upp.
Men nu har jag nya krafter.
Allie har ju sovit till 07.30-08.00 fyra dagar i rad.
(Jinx)
 
Så.. första midsommaren.
Det var blandade känslor för Allie.
 
 
Men vi hade en härlig dag och kväll hos Davve och Angelica.
 
Vad har hänt mer?
 
Vi har utforskat en framtida Lady Gaga-karriär.
Vi la ner den.
 
Vi har testat en framtida klätter-karriär.
Även om pinnarna var lite mer intressant denna gång så är det inte helt kört.
 
Det här med gymnastik och akrobatik är ju redan självklart.
 
Det har blivit en del bad.
I olika former.

Denna fantastiska min på Ivar.
Kanske inte helt nöjd men vill vara med ändå.


Häng med vänner.

Häng i Bergafjärden.
 
Häng hos mormor i Övik.

Kramkalas med grannen Ivar.
 
Gungning tills man inte vill längre.
 
Och nu är Vansbro avklarat.
Citat av oss alla tre direkt efter vi klivit upp ur vattnet:
"Det här var ju inte ett dugg kul. Aldrig mer."
Vi är glada att det var över.
 
Nu efter att man smält loppet så vill jag nog göra om det
och få en bättre upplevelse istället för trängsel, sparkar, kallsupar och lätt panik.
 
Man kan lätt tro att hon såg något intressant.
Hennes nya intresse är andra barn.
Att jaga andra barn.
 
Vilken bildexplosion.
 
Frid
 
 
 
 
 
 

I got the looks

Hon kan sina miner.
 
 
 
 
 

Allies nya grej..

Slå sig själv i huvudet.
 
Jag har funderat över tre förklaringar till varför:
- Frustation?
- Härdar sig själv inför framtida fall?
- Banka lite vett i sig själv
 
 
 
Frid

Tjejvättern

Tjejvasan - check!
Tjejvättern - check!
Tjejvansbro - 6 juli
Lidingöloppet - 29 september
 
I helgen genomförde jag, Pernilla och syster Linda tjejvättern.
Vi hade alla tre föringat detta lopp och kanske inte cyklat så mycket som man bör.
Men vi klarade det alla tre med bravur måste jag säga.
 
Pernilla var som Speedy Gonzales och drog på en jädrans fart direkt som start. Stark som ett djur, grym!
 
 
Linda och jag cyklade hela loppet tillsammans vilket gjorde det ännu roligare.
Banan var helt fantastisk, man ville gärna hoppa av cykeln och instagramma lite men det går ju inte för sig.
Före och efterbilder har vi i alla fall.
Linda och jag körde loppet på 4 h och 26 minuter. Mer än nöjda!
 
Vi bodde i Lidköping (start i Motala) och det var en väldigt fin stad måste jag säga.
 
Nästa - Vansbro!
Premiärsimning nu på söndag.
Kanske lite sent inpå, men det verkar ju vara den röda tråden på denna tjejklassiker känner jag.
 
frid vänner

2 dagar kvar

2 dagar kvar.
Sedan kommer jag, karln och Allie vara sommarlediga tillsammans.
Hur fantastiskt låter inte det då? Håll med.
Då blir det en hel del sånt här.
 
 
Frid
 
 

New York del 4

Nu får det vara den sista delen!


 
Sista kvällen. Vi ville inte åka hem. Alls.

New York del 3

Vi fick en varsin utekväll.
Tjejerna och killarna.
Vi brudar började.
Kaisa hade bokat bord på en mexikansk restaurang (La Esquina) som var helt fantastisk.
Vi kom fram med taxi och första intrycket var lite "snabbkäkshak".
Litet ställe, aluminiumbord och stolar ute och lite platser inne.
MEN.. vi går in och möter en vakt som frågar om vi bokat bord.
Han tar fram en walkie talkie och pratar med sin kollega att vi har anlänt.
Vi får gå igenom en låst dörr,
nerför en trappa där vi möter en tjej som ber om vårt namn.
Sedan får vi gå genom köket, sicksacka runt lite
och så kommer vi fram till detta bord där vi väntar in Kristin.
Vilket fantastiskt mysigt ställe!
Och supergod mat!

Efter mexstället så visste Kaisa till en bar som hade en ytterligare bar genom köket,
hon som vet liksom!
Så var också fallet,
vi hamnade bakom köket i en vinterinspirerande bar där vi hängde ett tag.
Mycket trevligt.
Sedan blev det takbaren.
Där Kristin knappt kom in, på grund av att hon inte hade leg.
Men till slut så, efter ett säkert uttalande om hennes ålder
och ett uppvisande av ett If-försäkringskort, haha.
Utsikten.
 
Vi letade efter ett bord att sitta vid.
Mmm.. vid värmelapporna och filtarna vill vi ju sitta.
250 dollar tack.

Det blev borta i hörnet i mörkret med stulna filtar från den fina delen.
Men det var mysigt det också.
 
Sedan blev det karlarnas tur.
De började här.
 

New York del 2

Glömde att berätta om vår kompensation från SAS:
50 kr var i vouchers,
så vi kunde handla en halv öl, en halv baguette och
eventuellt några sidor från en pocket på Arlanda.
 
Dessutom såg vår landning i New York ut så här:
Vi fick ju vänta 1 timma i luften på grund av att det var mycket flygtrafik.
Piloten meddelade lite då och då hur situationen såg ut, och till sist sa han:
"Som det ser ut nu så kommer vi få landa om ca 45 minuter,
men vi har bara bensin för 30 minuter till.
Men jag har goda förhoppningar att vi får landa i Newark,
annars blir det någonstans i närheten."
Man kanske själv inte är så flygrädd men lite fingertoppkänsla kanske man kan ha.
 
De första dagarna spenderade vi hos Martin och Kaisa och vi fick bland annat uppleva Martins frukostvanor i form av lakrits, pizza eller friterad fisk och Kaisas rainmanversion av att kunna exakt varje gata i New York.
Vi åt goda frukostar och njöt av det fina vädret, och fokus låg på gott käk helt enkelt.



Vi åkte till Brooklyn Botanical Garden.
Lyckades dock pricka in en Manga & Geekfestival.
Käkade lite före. Burgare såklart.


Och så fick vi satt vi bredvid en kändis.. fniss.
Maggie Gyllenhaal.

Karln gick förbi en tatuerare på vägen hem. Resultatet?
 
 Lite fler kändisar.
 
Herregud vad bilder man tagit. Återkommer!

New York

Vi vet inte riktigt vad vi tänkte när vi först bokade
ett morgontåg samma dag som vi skulle åka.
Vi skulle absolut inte hunnit till flyget i tid.
Men nu i efterhand kunde vi lika gärna ha åkt detta tåg.


Varför? Undrar ni.
 
Jo, vi åkte istället dagen innan och bodde på ett hotell nära Arlanda.
Flygdagen (onsdagen) kom, vi åt frukost i godan ro,
lite respirriga och gick sedan upp på rummet och packade ihop.
 


Detta var alltså den enda information som vi fick.
Karln ringde och vi fick reda på att flygplanet hade tekniska fel.
Tur att det upptäcktes på mark och inte i luften som Frida sedan påpekade,
och det är ju sant.
 
Men vi tror nu alltså att vi har blivit ombokade på
ett annat flyg som ska mellanlanda i London,
efter att ha pratat med SAS.
 
Vi kommer fram till Arlanda och ställer oss först i en kö.
Som var fel, påpekade personalen och pekade oss mot en annan kö.
Som också var fel men som vi ändå fick gå tillbaka till igen senare.
Vi stod i en halvtimma och så blev det vår tur.
 
Fel kö.
Vi hade tydligen inte blivit helt ombokade och var tvungen att stå i en annan kö först.
(Försök att se Karlns min framför er just i detta ögonblick)
 
Vi blir hänvisade till en annan kö där man tog en kölapp.
Nummer 25 blev hjälpt just då och vi fick nummer.. 92.
Stötte på två grabbar som också stod i kö
och som berättade att det hade gått cirka 15 nummer på en timma.
 
Mhm.
(Försök att se Karlns min framför er just i detta ögonblick)
 
Karln lyckades på något sätt att hitta en annan kö som gick mycket fortare.
Han kom fram och blev hänvisad att vänta vid sidan
så de kunde prioritera dem som hade blivit ombokade till det tidigaste flyget.
Tydligen ingen prioritering på småbarnsfamiljer.
 
Här kan ni få se Karlns min efter detta väntebesked.

Andas.
 
Ja, vi fick till slut hoppa på ett flyg till London.
Trångt, varmt och Allie gillade det inte direkt.
Karln satt en halvtimma på toan och matade henne
(den bästa stunden på resan enligt honom).
 
Tack och lov fick vi en tålmodig finne bredvid oss.
Tålmodiga var däremot inte dem som satt framför oss,
som gav oss "Varför tar ni med er en bebis just på DETTA flyg"-blicken.
Det bästa var dock när vi hade landat och vi tackade den trevliga finnen
för att han var så sjyst och förstående, så såg man att dem framför fick lite dåligt samvete.
 
Det blev en väntan i London.
Allie var rätt laddad.
 
Efter allt strul och den dåliga servicen så förväntade vi oss nu
Det blev det inte.
 
Men helt okej ändå.
Till slut kom vi fram.
Istället för att vara framme vid 13-tiden så var vi framme hos Kaisa och Martin vid 21.00.
Det som räddade oss då (förutom våra trevliga värdar)
var hawaipizzan som stod och väntade på oss.
Lika bra att börja svulla direkt.
 
 
Vi börjar så här.
Mer om resan kommer, stay tuned.
 
 

Dop

Vi hade ju dop innan vi åkte till NY.
Det blev väldigt lyckat och det var supermysigt att få
samla alla fina vänner och familjen.

Allie blev nöjd över presenterna.
Vem skulle inte bli det?
Jag hoppas jag inte har glömt någon, i sådana fall.. sorry!
 
Imorgon får ni se hur vi hade det i New York!
 
Frid vänner
 

7 dagar kvar

Det är alltså 7 dagar kvar tills vi flyger till New York.
Fantastiskt.
 
Dagarna rasar förbi trots att det är rätt enformiga sysslor just nu.
Då min mammabuddy (vi kallar henne K) valt att börja arbeta (!)
så har vår värld blivit upp och ner.
Vad dramatiskt, tänker ni. (Okej, överdriver lite)
Men vi har ju faktiskt umgåtts 3 dagar i veckan och helt plötsligt försvinner dessa dagsaktiviteter.
Och ni som känner mig förstår att jag klättrar på väggarna just nu.
 
Eller just nu sitter jag och dricker en hemmagjord islatte med vanilj och skriver blogg
medan Allie sover på soffan.
Jag påstår inte att det inte är rätt härligt.
Men resten av dagen då?!
 
Allie blev sjuk(are) i helgen och vi blir därför tvungna att vara hemma från babysången idag.
Vad hon ska ställa till det då.
Nej men lite synd är det om henne.
Våra dagar sedan i fredags har sett ut så här i princip.
 
 
De stunder som hon har varit vaken har hon i princip sett ut så här.
Piggare och piggare blir hon i alla fall.
Och frisk ska hon bli tills vi åker!
 
Men hur ser våra dagar ut annars, undrar ni.
 
Kl. 06.00-07.00
Vi vaknar av att Allie ropar i babyvakten:
"I seeeeee you" (med läskig skräckfilmsbarnsröst)
Eller:
"PIGGA OCH GLADA, UPP OCH HOPPA".
 
Kl. 07.00-08.00
Vi äter frukost tillsammans med karln och P3 Morgonpasset på iPaden.
 
Kl.08.00-09.30
Vi leker eller så får hon titta på när jag städar. KUL!

 
Kl. 09.30-11.00
Allie sover och jag dricker kaffe.
 
 
Kl.11.00-15.00
Vi äter lunch, är ute en sväng och leker.

OKEEEEJ.
Detta kan vara en bild från middagen.
Som karln lagar.
Inte jag.
 

Allie upptäcker Lillan.
Känner att hon har ett ämne hon vill diskutera.
Marabou-konflikten.


Lillan påpekar att det faktiskt heter Tobleroneaffären.
Allie säger att hon faktiskt hört mamma prata om Maraboukonflikten
och det mamma säger är sant.
 
Allie blir tvungen att kolla upp det.
 
Lillan hade rätt och Allie blir tvungen att suga på sin egen tå som straff.
Eller straff och straff, jag tror hon gillar't.


Lillan väljer plötsligt att lämna rummet.
Allie kollar efter henne oförstående.

Det verkliga problemet låg tydligen i att Lillan var sjukt avis
på Allies fantastiska outfit denna dag.
 
Sedan får mamma en uppläxning efter att ha lurat henne om Marabou-konflikten.
 
Kl. 15.00-17.00
En till powernap, playtime och mat.
 
Kl. 17.00-19.00
Lek och mys med pappsen innan läggdags.
 
Frid
 

Låt barnen kladda!

"Låt barnen kladda, det är så dem utvecklas, jadda jadda jadda.."
Detta är en mening som på repeat cirklar runt i mitt huvud vid varje måltid.
Det här la jag precis ut på Instagram.
Rivna morötter, mums!
(Insåg dock inte hur svårt det var att få bort den orangea färgen)
 
Meeeeeeeeeen.
Detta är en fasad.
Åh vilken fasad det är.
Det ni inte såg, var min hand hållandes en våtservett i beredskap.
 
Ni som känner mig, känner mig som aka Städhitler.
 
Det är inte kul med kladd.
Det är inte kul med smulor och det är inte kul med fläckar.
Och det är definitivt inte kul med katthår och kattsand överallt.
Nej.
Visst, det är väl ingen som tycker det men många kan ju leva med det ändå.
Och ja, det kan väl jag också, men jag mår samtidigt dåligt inombords.
(Lugn luuuugn, inte så dåligt. Jag kör mental träning yao)
 
Men som den här bilden, det blir ju lite fejk.
Och jag kan inte hålla mig.
Sanningen måste komma fram.
Allie kommer att få kladda.
Men på något sätt kommer det vara rent samtidigt.
Har inte listat ut hur än, men snart så.
 
Jag tycker helt enkelt om att ha det städat.
Ni behöver inte vara oroliga när jag är på besök, då bryr jag mig verkligen inte.
Men ta inte illa upp om jag kanske skulle göra rent handfatet på toan lite snabbt när jag tvättar händerna.
 
(Mitt undermedvetna: Kul, nu kommer ingen bjuda över oss..)
 
Ja men smuts dör ingen av, det härdar.
Den meningen hör jag ofta i mitt huvud också.
Och det tror jag absolut på, jag är inte rädd för smuts.
Men behöver det vara smutsigt hemma då!?!
Och skulle jag googla smuts + farligt så kommer det garanterat finnas fall där någon dött.
(Blessings, vill inte samla massa dålig karma)
 
Nog. Här kommer det en bildbomd.
  
Fina bilder av syster Linda.
 
En sjukt god pita med köttfärs, tomat, avokado och ananassalsa.
(Måste ju få in lite matbilder också, lite variation till bebisbilderna så att säga)
 
Allie är redo för New York.
Här med en hoddie, banditbandana och suspekt lurigt leende.
 
Jag lekte tvåbarnsmamma för någon vecka sedan.
Edvin beställer finvin och Allie kollar ut goda ostar till deras 7månadersdag.
 
Jag och karln fick en utekväll. En billig sådan också, aldrig fel.
Vi gick på Burritos-stället, som var väldigt mysigt och de hade bra billig mat.
Vi satt där till 22, gick sedan på Invito för en drink.
Kl 23.15 plingade småbarnsföräldersklockan och gäspningarna startade.
Vi tog en taxi hem och rostade mackor.
När om inte på senkvällen är rostade mackor som godast?!
 
 
Babblarna är en favorit.
Karln gillar att bygga kojor och brillorna har kommit fram.
 
 
Frid
 
 
 
 
 

Janne Schaffer

 
Det var jämförelsen med denna bild.
 
 
Nästa bild försökte vi på oss Beyonce från Austin Powers Goldmember.
 
 


Nu har man avverkat första delen av tjejklassikern.
I helgen åkte jag, syrran (Linda), Pernilla och Linda till Tällberg där vi bodde på
Ett fantastiskt mysigt hotell som hade en paketlösning för Tjejvasan.
I paketet ingick två nätter, buffé på fredagen, frukost båda dagarna,
trerätters på lördagen och transfer till och från start och mål.
Vi är supernöjda och servicen var verkligen top notch!
 
 
 
Vi är även nöjda över vår egen insats.
Jag tänker faktiskt skryta med att jag förra året åkte på 3h 22 min och i år blev det 2h 34 min.
Nog för att jag hade Allie i magen första gången men ändå! 
Resten av gänget gjorde sjukt bra ifrån sig också. 
 
Sen kom vi hem och nu står skidorna i förrådet. Klart!
Nästa tur är 10 mil cykel. Man kan ju undra hur långt det är.
 
Helgen innan åkte vi till Övik för att hälsa på mammsen och Lennart.
Allie fyllde då också 6 månader på lördagen.
Hon förväntade sig en överraskningsfest men den kom tyvärr aldrig.
Hon hade valt ut outfit och allt.
 
När festen inte kom, så tog hon saken i egna händer. 
Lite spex och limpa.
 
Ramlösan kom fram.
 
Sen eskalerade det hela.
 
Frid
 

Det ska börjas i tid..

 

Det börjar med en viss skepsis.


Sen var det nog rätt så gott ändå.


Men det blir inget mer om man tror att
man kan tugga stora bitar själv utan tänder.

Denna blick.
Jag känner på mig att den kommer dyka upp vid 3-års trotsen och tonåren.
 
Men vi räddade dagen med ett bad.
 
Idag har vi varit på babysim.
Första dyket under vatten.
Gick bra.
Hon är rätt likgiltig över det hela,
låg och softa i vattnet,
kolla på de andra och hängde vid kanten mest.
 
Sen blev det en kvällsprommis innan läggdags. 
 
frid
 
 
 

Gjattis Bibitta

Som Saga skulle säga.
 
Pappa, syster Linda, Allie och Birgitta. Dock bara Allie som lyssnade på instruktionerna att titta in i kameran.
 
Vår present till Birgitta blev iallafall..
 
Nu är det dags att nyttja er biosupé,
hoppas ni slipper högljudda typer brevé.
Kvällen tar inte slut där,
vi tycker att ni ska spendera natten här.
Inte här som i hemma hos oss, 
nej ni ska istället få bo som en maffiaboss.
 
Bestäm ett datum som för er funkar,
efter bion ni mot Hotell Knaust lunkar.
Lägg er i sängen, se på film och ät en bulle,
morgonen efter njuter vi allihopa av deras härliga frulle.
 
Så!
 
En efterlysning av receptet på ett gött bananbröd har gjorts också. Här kommer det.
Ingredienser för 1 bröd.
2-3 st mogna/övermogna bananer
(2st bananer för den som bara vill ana smaken, 3st om ni vill att det ska smaka mer)
4 dl dinkelmjöl
2 dl havregryn
2 msk rågkross
2 tsk bikarbonat
0,5 dl honung
250 g kessela/kvarg
1 dl grovhackade valnötter (alt. cashewnötter, mandlar)
1 tsk salt
 
Andra gången jag gjorde brödet fick jag ta det jag hade i skåpet vilket blev:
2-3 st mogna/övermogna bananer
2 dl dinkelmjöl
2 dl rågmjöl
2 dl mandelmjöl
2 msk vetekli
0,5 dl linfrön
1 tsk bakpulver + 1 tsk bikarbonat
0,5 dl honung
250 g kessela/kvarg
1 dl grovhackade valnötter
1 tsk salt
 
Tyckte personligen att detta recept blev godare.
 
Nu blire bildbomb!


 
Tjarå!
 
 

ärligt..

Det här är tredje gången jag försöker skriva samma inlägg. Datorn väljer att kapitulera efter att jag har skrivit klart det mesta och så försvinner allt. För treeeeedje gången.
"Men spara under tiden då." Tänker ni.
Jo, men jag kanske inte har hunnit med det.
 
Nog.
 
Min rubrik var "Skadad".
Ja, innan allt krångel.
Ja, ni förstår.
Eller?
 
Inte skadad som i fysiskt skadad. Jag har faktiskt bara ramlat en gång på skidorna i år. 
Det är just det där med att byta spår som inte riktigt har satt sig än. Sen hjälper det nog inte om man sätter en stav mellan skidorna medan man byter. Har jag hört.
Jag har inte kört på någon iaf!
 
Jag påstår inte att jag är en drottning på skidor men man vill ju gärna köra om de som kör lite för sakta i spåret. Ibland kan man dock hitta någon som har perfekt tempo och så lägger man sig bakom, men oftast slår tävlingsinstinkten till och man vill förbi.
 
(Spara)
 
Nu har detta smittat sig till barnvagnspromenaderna.
Imorse promenerade jag ner till stan och framför mig får jag en herre som är på väg åt samma håll.
Gångvägen är för smal för att jag ska kunna skutta förbi, så jag tar mig en titt bakåt, kollar trafiken, kliver ut på vägen och laddar för omkörning.
Men herren går sådär perfekt lagomt snabb och långsamt samtidigt så jag kommer inte förbi och får lägga mig bakom igen. Han verkar inte alls stressad av att han har en barnvagn i hälarna.
Han kunde ju ha ökat tempot lite tycker man.
 
Vägen blir äntligen bredare men eftersom han går i samma tempo så måste jag småspringa om honom. Och det ser ju bara dumt ut. Stackars Allie får lida av guppen men till slut är jag förbi.
Har lust att säga något men låter bli.
 
(Spara)
 
Allie är nu vaccinerad för andra gången och denna gång blev hon distraherad av barnmorskans såpbubblor och chocken efter två sprutor som höggs i hennes lår blev snabbt glömt.
Hon har mått hur bra som helst idag, klarat av babysim och systerlunch.
 
Gotta love those chubby arms.
 
 
Igår fick vi besök av Marrki.
Så fort jag inte var i rummet, försökte hon klämma ut familjehemligheter ur Allie.
Mammas dotter kan man dock inte lura.
Hon börjar med "Va, sa du något?".
Övergår till "Nää, asså jag vet inget".
Men då Marika väljer att inte ge sig så får hon ge sig på ett djupare axelryck och en blick som säger "I will never break down for yooooou".
 
Den blicken har vi övat på länge.
 
Frid
 

Du måste flytta på dig..

Allies favoritlåt just nu är Alina Devecerskis "Du måste flytta på dig".
Jag tror att hon försöker säga oss något.
 
Jag bygger, bygger upp
Och du river, river ner
Du gör mig så lack
Du vägrar ge upp

För jag klättrar, klättrar upp
Och du drar mig, drar mig ner
Vi måste ta ett snack
Hörru, du måste flytta på dig

Flytta, flytta, flytta, flytta, flytta, flytta, flytta, flytta,
flytta, flytta, flytta, flytta
Du måste flytta på dig

Sanningen är, jag är som du
Sanningen sved, du fucka ur
Låter såhär; du måste flytta på dig

Inget du sa, var nån'ting bra
Inget du var, ville jag va'
Ingenting alls
Du måste flytta på dig

Jag hörde var du sa, bakom ryggen var du svag
Och hela världen sa

Jag bygger, bygger upp
Och du river, river ner
Du gör mig så lack
Du vägrar ge upp

För jag klättrar, klättrar upp
Och du drar mig, drar mig ner
Vi måste ta ett snack
Hörru, du måste flytta på dig

Flytta, flytta, flytta, flytta, flytta, flytta, flytta, flytta, flytta,
flytta, flytta, flytta
Du måste flytta på dig

Följer med in, följer med ut
Följer mig dit, följer mig runt
Vad vill du ha?
Du måste flytta på dig

Slösar min tid, släpp mig fri
Vi är passé, fattar du det?
Kör det igen

Du måste flytta på dig

Jag hörde var du sa, bakom ryggen var du svag
Och hela världen sa

Jag bygger, bygger upp
och du river, river ner
Du gör mig så lack
Du vägrar ge upp

För jag klättrar, klättrar upp
Och du drar mig, drar mig ner
Vi måste ta ett snack
Hörru, du måste flytta på dig

Dom säger att det bara är saker som man ser
Men jag vill veta, måste veta mycket mer
Ja, bakom molnen skymtar mer än horisonten
Psyket det är komplext med alla sina monster

Dom säger att det bara är saker som man ser
Men jag vill veta, måste veta mycket mer
Ja, bakom molnen skymtar mer än horisonten
Psyket det är komplex med alla sina monster

Och hela världen sa

Jag bygger, bygger upp
Och du river, river ner
Du gör mig så lack
Du vägrar ge upp

För jag klättrar, klättrar upp
Och du drar mig, drar mig ner
Vi måste ta ett snack
Hörru, du måste flytta på dig

Jag bygger, bygger upp
Och du river, river ner
Du gör mig så lack
Du vägrar ge upp

För jag klättrar, klättrar upp
Och du drar mig, drar mig ner
Vi måste ta ett snack
Hörru, du måste flytta på dig!
 
Jag tror att hon varnar för den kommande krypningen och när hon börjar att gå.
Hon river ner, klättrar upp och så vidare.
Sedan övergår låten till tonåren. En trotsig del där vi inte duger som föräldrar och vi gör henne lack.
 
Pratmojjan.
 
Frid

New York New York

Ja, nu har vi bokat resa för tre till New York. Vi åker i slutet på april.
Magiskt.
Vi har också bokat en babykorg till Allie på planet.
Jag tänker mig att den hänger fritt i taket och att man kan rulla den genom gången.
Så hon kan följa med på toa och grejer.
Eller om hon vill mingla lite på planet liksom.
Förmodligen är det inte så men man kan ju önska.
 
Vi har bokat direktflyg och man kan ju bara hoppas att det går bra med Allie.
Men det gör det nog!
Allie är sjukt laddad.
 
Vi bokade resan igår.
Och jag var som ett plåster på karln och kontrollerade så att allt blev rätt.
Varför betedde jag mig så då, undrar ni?
 
Jo, då kommer vi till själva uthängningen av mig själv.
Och egentligen en till, min syster, men det får hon ta.
 
För 5 år sedan tittade jag och min syster på en resa till Thailand
och klickade emellan datum för att se när det blev billigast att åka.
Japp, vi bokade slutet på oktober, skulle vara borta en månad och var riktigt laddade.
Vi skulle möta upp ett par vänner i Bangkok dagen efter vi kom fram.
 
Karln och Marrki skjutsade oss ända till Arlanda, och det blev en härlig roadtrip.
Vi tog en fika och sen var det dags för oss att gå till incheckningen.
Det kom en liten tår från mig och Marrki, ett sånt där härligt tillfälligt vänskapsfarväl.
 
"Hej hej!" Sa vi glatt till flygvärdinnan.
"Hej! Pass och biljett tack". Sa hon.
"Varsågod!" sa vi igen glatt ovetandes.
"Men.. den här biljetten kan ni inte åka på". Sa flygvärdinnan.
"Va...?" Sa vi.
"Det gäller inte förrän om en månad, i slutet på november." sa hon.
"......"
 
Vi var i chock. Vi hade alltså suttit och bläddrat bland datum, tittat på oktober.. tittat på november.. och sedan känt att oktober blev bäst, MEN aldrig bytt tillbaka till den månaden,
utan missat det helt enkelt.
Vi går till en dator för att se om vi kan boka om biljetten på en gång, men nej nej, det var en söndag
och Kilroy Travels hade inte öppet så vi kunde inte ringa dem heller.
Det var bara att plocka upp telefonen och ringa till karln och Marrki som satt i bilen på väg hem.
 
De trodde att vi skojade.
Vi skojade inte.
De berättade efteråt att de satt i bilen och nästan grät av skrattanfallet de hade fått,
och att de fick samla sig innan de kom och hämtade oss.
De möttes av två rätt så besvikna miner, som var nära till gråt, men till slut gick det inte.
Vi brast i skratt allihopa.
Vilken flopp.
 
Jag hade knappt fått igenom min ledighet på mitt dåvarande jobb
(trots att jag inte ens hade en fast anställning där)
och jag skämdes så fruktansvärt över vårt misstag,
så jag tvingade karln att inte säga något till någon.
Stackars Marrki som arbetade på samma ställe fick hålla god min om att vi var framme säkert och hade det bra.
Haha.
Dagen efter ringde vi resebolaget och vi kunde boka om så vi åkte på fredagen samma vecka.
Skönt.
 
Det var alltså bara karln, Marrki och mamma som visste att vi fått åka hem igen.
Jag satt inne i lägenheten i 5 dagar tills vi tog tåget till Arlanda på fredagen.
Vi kom iväg.
Vi hade det fantastiskt.
Och vi lärde oss en läxa.
 


 
Frid

2013

Jag tror jag går efter vad de andra indianerna påstod skulle hända efter 21/12 2012.
Att vi går in i en nya era med massa positiva händelser.
Vilken fantastisk start det kommer att bli på det nya året
om man går in med den inställningen!
 
Det är ju vi som ska lära den här damen att kunna se det positiva i livet.
Trots denna missnöjdhet över hennes valda (läs påtvingade) outfit under julafton,
så tror jag nog hon blir världens gladaste unge.
 
 
Julen
 
 
 
Njut av årets sista dag och se fram emot 2013!
 
 
 
frid
 
 
 

Lite för snabb ibland

Vi har fått vara en familj heltid sen mitten på december och det varar till nästa vecka.
Väldigt mysigt.
Vi hade innan målat upp en bild om att vi skulle pyssla, göra massa julmat och baka.
Nja.
Vi har tagit sovmorgon nästan varje dag och degat snarare i soffan än i köket.
Men mysigt har det varit ändå!
 Allie sover i " borgen".
 
Och nu är julafton avverkad!
Vi sov hos karlns föräldrar dagen innan och ville ju passa på att
köra en uppesittarkväll med Bingolotto.
Allie valde dock att vara lite tjurig på kvällen så vi fick springa i omgångar och trösta henne.
Då kommer vi till just rubrikens ämne.
Mitt i ett bingorace fick vi ta hand om Allie,
så efteråt ville jag ju "rätta" min lott och kolla om jag vunnit något.
Kunde det vara sant?
Både jag och karln var rätt snabba med att lägga ut vår stora vinst på Instagram och Facebook.
Vi började googla på vad det kunde vara för tillbehör och var väldigt exalterade må jag säga.
Tills vi får en kommentar på min bild att jag har gjort fel och rättat 2:an omgång med 1:ans nummer.
 
Haha, tänkte vi, ja, nu vill de skrämmas.
Tills jag började känna en obehaglig känsla av att detta kunde vara sant.
Du.. kan du kolla om jag har kryssat i rätt nummer? Säger jag.
Ett nervöst ok från karln.
7? Säger jag.
Ehh.. nej. 
 
Redan på första siffran var det alltså fel.
 
Karln "skäller" på mig och han får skämmas för mitt misstag och låtsas separera på Facebook.
Jag tyckte det var lite roligt och tänkte, "det här ska jag skriva om i bloggen".
Lite besviken blev man väl också men det kändes som att det var typiskt oss att detta hände. Eller mig då.
 
 
Lite bilder från julafton då..
Sjukt fokuserad på Kalles jul.
Fina familjen.
 
Här är några bilder som min systerdotter Selma har tagit på andra systerdottern Saga. Tänk vad dem kan!

Mamma... det är dags att byta sängkläder.
Dem ser exakt ut som bakgrunden på alla "nyfödda bebisar-kort" i ST.
Titta.. 
 
Och några på vår drottning.
 
Då jag gärna hänger ut karln här på bloggen,
så tänkte jag nu när det ändå är jul,
bjuda på en uthängning av.. mig själv!
Men det kommer i nästa inlägg.
 
Frid.
 
 

 
 
 
 
 
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg