New York del 4

Nu får det vara den sista delen!


 
Sista kvällen. Vi ville inte åka hem. Alls.

New York del 3

Vi fick en varsin utekväll.
Tjejerna och killarna.
Vi brudar började.
Kaisa hade bokat bord på en mexikansk restaurang (La Esquina) som var helt fantastisk.
Vi kom fram med taxi och första intrycket var lite "snabbkäkshak".
Litet ställe, aluminiumbord och stolar ute och lite platser inne.
MEN.. vi går in och möter en vakt som frågar om vi bokat bord.
Han tar fram en walkie talkie och pratar med sin kollega att vi har anlänt.
Vi får gå igenom en låst dörr,
nerför en trappa där vi möter en tjej som ber om vårt namn.
Sedan får vi gå genom köket, sicksacka runt lite
och så kommer vi fram till detta bord där vi väntar in Kristin.
Vilket fantastiskt mysigt ställe!
Och supergod mat!

Efter mexstället så visste Kaisa till en bar som hade en ytterligare bar genom köket,
hon som vet liksom!
Så var också fallet,
vi hamnade bakom köket i en vinterinspirerande bar där vi hängde ett tag.
Mycket trevligt.
Sedan blev det takbaren.
Där Kristin knappt kom in, på grund av att hon inte hade leg.
Men till slut så, efter ett säkert uttalande om hennes ålder
och ett uppvisande av ett If-försäkringskort, haha.
Utsikten.
 
Vi letade efter ett bord att sitta vid.
Mmm.. vid värmelapporna och filtarna vill vi ju sitta.
250 dollar tack.

Det blev borta i hörnet i mörkret med stulna filtar från den fina delen.
Men det var mysigt det också.
 
Sedan blev det karlarnas tur.
De började här.
 

New York del 2

Glömde att berätta om vår kompensation från SAS:
50 kr var i vouchers,
så vi kunde handla en halv öl, en halv baguette och
eventuellt några sidor från en pocket på Arlanda.
 
Dessutom såg vår landning i New York ut så här:
Vi fick ju vänta 1 timma i luften på grund av att det var mycket flygtrafik.
Piloten meddelade lite då och då hur situationen såg ut, och till sist sa han:
"Som det ser ut nu så kommer vi få landa om ca 45 minuter,
men vi har bara bensin för 30 minuter till.
Men jag har goda förhoppningar att vi får landa i Newark,
annars blir det någonstans i närheten."
Man kanske själv inte är så flygrädd men lite fingertoppkänsla kanske man kan ha.
 
De första dagarna spenderade vi hos Martin och Kaisa och vi fick bland annat uppleva Martins frukostvanor i form av lakrits, pizza eller friterad fisk och Kaisas rainmanversion av att kunna exakt varje gata i New York.
Vi åt goda frukostar och njöt av det fina vädret, och fokus låg på gott käk helt enkelt.



Vi åkte till Brooklyn Botanical Garden.
Lyckades dock pricka in en Manga & Geekfestival.
Käkade lite före. Burgare såklart.


Och så fick vi satt vi bredvid en kändis.. fniss.
Maggie Gyllenhaal.

Karln gick förbi en tatuerare på vägen hem. Resultatet?
 
 Lite fler kändisar.
 
Herregud vad bilder man tagit. Återkommer!

New York

Vi vet inte riktigt vad vi tänkte när vi först bokade
ett morgontåg samma dag som vi skulle åka.
Vi skulle absolut inte hunnit till flyget i tid.
Men nu i efterhand kunde vi lika gärna ha åkt detta tåg.


Varför? Undrar ni.
 
Jo, vi åkte istället dagen innan och bodde på ett hotell nära Arlanda.
Flygdagen (onsdagen) kom, vi åt frukost i godan ro,
lite respirriga och gick sedan upp på rummet och packade ihop.
 


Detta var alltså den enda information som vi fick.
Karln ringde och vi fick reda på att flygplanet hade tekniska fel.
Tur att det upptäcktes på mark och inte i luften som Frida sedan påpekade,
och det är ju sant.
 
Men vi tror nu alltså att vi har blivit ombokade på
ett annat flyg som ska mellanlanda i London,
efter att ha pratat med SAS.
 
Vi kommer fram till Arlanda och ställer oss först i en kö.
Som var fel, påpekade personalen och pekade oss mot en annan kö.
Som också var fel men som vi ändå fick gå tillbaka till igen senare.
Vi stod i en halvtimma och så blev det vår tur.
 
Fel kö.
Vi hade tydligen inte blivit helt ombokade och var tvungen att stå i en annan kö först.
(Försök att se Karlns min framför er just i detta ögonblick)
 
Vi blir hänvisade till en annan kö där man tog en kölapp.
Nummer 25 blev hjälpt just då och vi fick nummer.. 92.
Stötte på två grabbar som också stod i kö
och som berättade att det hade gått cirka 15 nummer på en timma.
 
Mhm.
(Försök att se Karlns min framför er just i detta ögonblick)
 
Karln lyckades på något sätt att hitta en annan kö som gick mycket fortare.
Han kom fram och blev hänvisad att vänta vid sidan
så de kunde prioritera dem som hade blivit ombokade till det tidigaste flyget.
Tydligen ingen prioritering på småbarnsfamiljer.
 
Här kan ni få se Karlns min efter detta väntebesked.

Andas.
 
Ja, vi fick till slut hoppa på ett flyg till London.
Trångt, varmt och Allie gillade det inte direkt.
Karln satt en halvtimma på toan och matade henne
(den bästa stunden på resan enligt honom).
 
Tack och lov fick vi en tålmodig finne bredvid oss.
Tålmodiga var däremot inte dem som satt framför oss,
som gav oss "Varför tar ni med er en bebis just på DETTA flyg"-blicken.
Det bästa var dock när vi hade landat och vi tackade den trevliga finnen
för att han var så sjyst och förstående, så såg man att dem framför fick lite dåligt samvete.
 
Det blev en väntan i London.
Allie var rätt laddad.
 
Efter allt strul och den dåliga servicen så förväntade vi oss nu
Det blev det inte.
 
Men helt okej ändå.
Till slut kom vi fram.
Istället för att vara framme vid 13-tiden så var vi framme hos Kaisa och Martin vid 21.00.
Det som räddade oss då (förutom våra trevliga värdar)
var hawaipizzan som stod och väntade på oss.
Lika bra att börja svulla direkt.
 
 
Vi börjar så här.
Mer om resan kommer, stay tuned.
 
 

Dop

Vi hade ju dop innan vi åkte till NY.
Det blev väldigt lyckat och det var supermysigt att få
samla alla fina vänner och familjen.

Allie blev nöjd över presenterna.
Vem skulle inte bli det?
Jag hoppas jag inte har glömt någon, i sådana fall.. sorry!
 
Imorgon får ni se hur vi hade det i New York!
 
Frid vänner