Stackars karl

Sedan Allie började på dagis så har vi fördelat om lite i våra uppgifter som vi har hemma.
Jag gör nu alltså middag måndagar - onsdagar.
(Jaaaaaa, jag vet, jag har varit bortskämd. Jag har inte behövt laga mat då jag har en karl som tycker att det är roligt. Jag ser bara till att vi köper bra råvaror.)
 
Så. Det här har pågått i två veckor nu.
Fail på alla utom en middag. Då gjorde jag en korvstrogge.
Jag har serverat blöt matpaj, torr kyckling, rå fisk, seg fisk..
 
Och på detta så har man prestationsångesten över att leverera bra mat till karln.
"Mmm, jättegott.." har han sagt till alla middagar. Mm sure.
 
Och det är tyvärr inte en taktik.
"Jag kan inte laga mat, så det är bättre om du gör det hela tiden".
 
Jag kan helt enkelt inte laga mat.
Ge mig en efterrätt eller något att baka, ja, där misslyckas jag mindre.
 
Inga bilder blir det på mina middagar iaf.
 



 
Däremot är jag lite orolig över Allie.
Vi har ju trott att det har gått bra på dagis, hon har hållit god min.
Men när hon börjar heja mot skuggan på väggen hemma och leker med den, då ringer en varningsklocka.
 
Möt Allies nya vän, Shadow, men ni kan kalla hen Shaddy.
 
 
 
 

foodie

Ja, jag är foodie. Jag är en sån där som knäpper kort på maten.
Men hur kan jag inte göra det när karln alltid lagar grym mat?
(Viktigt att notera är att det är jag som har gjort mandel-kokosplättarna på första bilden)
 
Sedan har ju Allie ärvt detta matintresse också.
Och som för många andra kom ångesten efter detta svaga ögonblick.
 
Hon fick ta tag i träningen helt enkelt.
Lite boxning.
 
Lite truppgymnastik och stretch på slutet.
 
Åka fort på snowracern är träning det också. Skratträning åtminstone.
 
Och lite simning på det.
 
Hur gick inskolningen då? undrar ni.
Mycket intryck.
 
Många frågor.
 

Fick en liten dipp mitt i allt, ville helst vara själv. Kunde inte riktigt orientera sig.
Försökte sysselsätta sig med annat så hon slapp alla dessa tankar och funderingar.
 
 
Humöret svängde en hel del också.
 
Men sen vände det.
Toknöjd helt enkelt.
 
Ja, men hur är det med dig då Erika? Undrar ni också såklart.
Jo man tackar som frågar.
Jag hann med ett skidlopp i söndags.
 
Innan det gick jag och chefen på gala. Träffade en snygg kille. Så ser mina torsdagar ut.
 
Jag har konstaterat att jag också blir äldre när systerdottern fyller 18 år.
 
Och hängt ute en del.
 
Frid på er.