Världens finaste tjej
Ni läser på egen risk.
Ja, jag vet att jag dagen innan skrev att jag mådde alldeles för bra för att kläcka på due date.
Jag rensade alltså förråden, frossade ananas tills blåsorna blommade fram på tungan och tänkte egentligen inte så mycket på att det var The day. Jag var tvärsäker på att jag skulle gå över tiden.
Vid 21.00-tiden när vi satt och kollade på The Newsroom (tips på bra serie btw) så började det kännas som mensvärk i magen. Blev lite osäker om det var något förstadie på värkarna. Det är ju svårt att veta hur det ska kännas när man aldrig varit med om det.
Vid 21.00-tiden när vi satt och kollade på The Newsroom (tips på bra serie btw) så började det kännas som mensvärk i magen. Blev lite osäker om det var något förstadie på värkarna. Det är ju svårt att veta hur det ska kännas när man aldrig varit med om det.
Inget mer med det egentligen men vid 23-tiden så började det kännas lite mer.
Jag upplever själv att jag har en rätt hög smärttröskel så jag kände mig bara osäker på om det var något att ringa förlossningen om eller inte.
Jag ringde i alla fall och fick prata med en bra barnmorska, som sa att det kunde vara förstadiet men att det också kunde gå dagar tills det kickade igång.
Stanna hemma, duscha varmt, försök sova och äta något var rådet.
Stanna hemma, duscha varmt, försök sova och äta något var rådet.
Jag stannade hemma, duschade, kunde inte sova och kunde inte äta.
Kl 02.00 hade det ökat intensivt och jag räknade 4 minuter mellan varje sammandragning eller värk (vad det nu var). Hade dessutom en svagare sammandragning emellan dessa värkar.
Ringde förlossningen igen och fick prata med en mindre bra barnmorska. Hon lyssnade inte på vad jag sa, missförstod hur värkarna kom (stark värk - 2 minuter - svag värk - 2 minuter - stark värk) utan trodde att jag hade längre emellan.
Stanna hemma, sov och ät...
Osäker som man är som förstföderska så sa jag bara okej och vågade inte riktigt propsa för att det gjorde jävligt ont. Var nästan grinfärdig efter det samtalet.
Jag härdade fram till 04.00, sen klarade jag inte mer.
Väckte karln och sa att nu får vi ta och åka in.
Kom till förlossningen och så gjorde dem en koll.
Öppen 10 cm.
Öppen 10 cm.
Hej hå!
Så det var bara att köra igång. Bara och bara var det väl inte. Den smärtan är det värsta jag varit med om. Helt sjukt. Och ja, man glömmer, jag har glömt det mesta nu men jag lovade mig själv att skriva ner upplevelsen så jag ändå kan minnas. Än en gång - helt sjukt.
Så det var bara att köra igång. Bara och bara var det väl inte. Den smärtan är det värsta jag varit med om. Helt sjukt. Och ja, man glömmer, jag har glömt det mesta nu men jag lovade mig själv att skriva ner upplevelsen så jag ändå kan minnas. Än en gång - helt sjukt.
Höfterna kändes som att de skulle sprängas, som växtvärk fast 1000 gånger värre.
Vattnet hade inte gått så vi väntade på det.
Vattnet hade inte gått så vi väntade på det.
Karln hade fått tipset av 5 olika pappor att hålla ögonkontakt och inte titta ner.
För guds skull, titta inte ner.
Han var fokuserad.
Sen gick vattnet.
Lite puls fick han då kan jag ana.
Någon bedövning blev det inte, det hann vi inte med. Hade gärna önskat det faktiskt.
Lustgasen tyckte jag inte alls om, mådde bara illa av den.
Jag blundade istället igenom förlossningen och försökte fokusera. Förstörde lite för karln med själva ögonkontakt-tipset, stackaren.
Krystvärkarna.. hur ska vi förklara dem?
Först är det som att du vill spy men har inget att spy upp, så du gör det där "hulket" och spänner dig och därefter trycker man på som att man vill skita men inte har något att skita.
Exakt så kändes dem. Konstigt! Det kändes som att det inte hände något alls vid krystvärkarna och flera gånger tänkte jag hur tusan jag skulle få ut den här ungen.
Karln menade att han fick ryta i åt mig vid ett tillfälle. Jag sa att det inte gick och att jag inte ville mer. Där var han en bra coach.
Ja, vi startade igång kring 04.45 och kl 06.52 den 16 augusti föddes Allie.
Ja, vi startade igång kring 04.45 och kl 06.52 den 16 augusti föddes Allie.
Var inställd på en liten pojk faktiskt men Kjellström-generna tog över och ut kom världens finaste tjej.
Nu är vi 10 brudar.
Var kommer namnet ifrån då? Min finska farmor hette Alli Aurora Varmanen. Så förnamnet tar vi med en liten tvist på slutet - Allie. Hon får sitt "eget namn" men de uttalas likadant.
Vill ha fred på jorden. Eller en cigarill.
Som skrivet, den som börjat läsa, läser på egen risk. För min egen del vill jag skriva om min upplevelse även om den blir väldigt frontad för alla andra.
Men kortfattat, hon var en stor tjej - 4062 gram och 51 cm lång - varav därför fick de göra ett snitt samt att jag sprack lite, vilket innebär att jag är rätt öm.
Så jag måste ständigt påminna mig om att det bara har gått en vecka, för man är ju bra sugen på längre promenader och att få börja träna.
Men jag får nöja mig med ett varv runt kvarteret just nu.
Vi stannade på patienthotellet till på lördagen, vilket var väldigt mysigt och skönt. Att bara få vara vi och att få fokusera på henne och hur man egentligen tar hand om ett litet knyte!
Men jaja, säger ni. Bilderna då?
Here she is.
Vi kommer nog garanterat bli sådana föräldrar som säger - "Titta, hon fokuserar redan med blicken".
Fikat efter förlossningen. Mycket efterlängtat.
Förutom Allie då...
Ett påbörjat barnrum.
Morfar får hålla i henne på sin födelsedag.
Laddar inför match!
"Titta, hon skrattar redan"
Massa fina blommor. Tack för all uppvaktning!
Den här fick jag igår. Ja, den stämmer nog rätt bra!
Nu får det vara nog. Nu blir det mys med dotra min.
Frid
Kommentarer
Postat av: Bäck
Jäklar vilket grymt jobb du har gjort, Erika! Världens största och varmaste grattis till den lilla sötnosan. Och du är nog tillbaka "på banan" när som helst igen om jag känner dig rätt :) Stor stor kram /Emelie
Svar:
Erika Kjellström
Postat av: Johanna
Stort Grattis igen. Hon är verkligen jättesöt.
Och kom på Sandra Ståhlbergs födelsedag och allt. :)
Det är tur att man glömmer smärtan så man vågar skaffa fler. :D Jag hann inte heller med någon smärtlindring med nåt av barnen. Helt otroligt vad kroppen klarar av.
Svar:
Erika Kjellström
Postat av: Benitha
Stort grattis! Längtar tills man får se lilla underverket!
Postat av: moster
Grattis gumman!Första gången/barnet är något aaaaalldeles speciellt! Tur man glömmer! Jag fick tre till :) Jättekram!! /Lena
Postat av: Johanna
Sv: Jaa. Jag hade inte så mycket val. Men det gick bra. Snabbt och intensivt, men hellre de än långdraget. Också fick man ju vara med i tidningen på köpet ;)
Trackback