Och det blir en..

..jul i Sverige.
Woho!

Var inga problem att komma över gränserna igen.
Vi hade ingen tanke alls att ta med passet.
Hallåå, det är Tallin?

Som en viss person uttalade sig:
"Det känns som att vi ska utomlands"

Okeeeej, det var jag. Men det var inte menat så.
Jag vet att det är utomlands, men det här är utomlands för mig:

Jag vill tillbaka!



Jaja, så här började vår resa iallafall.

Vi kommer till tågstation.
Hungriga.
Vi roas åt felstavningen vid buffén.
Jag känner att jag måste ta ett kort och föreviga det.
Minneskortet är inte i kameran.
Minneskortet finns i datorn, hemma.

Såklart!

Men vi hade tur.
Hellas pappa var kvar och karln raceade hem och hämtade det.

Det var strike 1.


Men felstavningen räddade en del av semestern.
Tack felstavning.


Vi sätter oss på tåget.
Två män sätter sig framför oss.
Två alkisar för att vara mer exakt.
Två alkisar som stank.
Med en diskussion som lät så här:
"Nu behöver jag inte den här längre nu när jag inte har fotboja."
"Jag har aldrig åkt det här tåget, det går fortare som fortast."

Strike 2.


Vi kommer fram till centralstationen. Tar en taxi till hamnen.
Vi connectar med chauffören och han gick på med att han ville inte köra oss fel och han visste vilken båt det var osv.
Han släpper av oss.
På fel terminal.
Säkert med vilje för att få mer pengar.
Jo, det finns inga människor med goda hjärtan!
Så vi får gå 20 min till den rätta istället.

Strike 3.


Ja, och vi alla vet vad nästa strike är.
Passet.
Illegala invandrare.
Det gjorde det inte bättre när de hade stavat mitt namn till Irika Sjellström.
Det lät ju väldigt svenskt!
Som om karln hämtat mig veckan innan.



Strike 4.


Vi kliver på båten, varvar ner och letar sen upp ett ställe för att äta.
Sen går vi till själva huvudbaren och kollar på allt lustigt folk.
Otroligt roliga människor det finns.
Färjan-folk.



Roligt men farligt också.
Rekommenderar inte att åka ensam tjej eller så ska ni minst vara två st.
För varje gång Hellas gick iväg eller jag gick på toa så dök det någon färjankille upp och tokragga.

Exempelvis när Mr H går på toa 2 min, så dök en annan karl och råraggade på mig.
Raggningen öppnade med att jag knäppte kort på en låda med spypåsar som fanns i varje gång.
Extremt roligt tyckte jag.
Ofta någon dyngsne är så ordentlig att leta upp en sån påse för att kräkas i?

"Vilket fint kort!"
"Eh.. ja.. tyckte det var lite lustigt med spypåsar"
"Jaha, hur länge blir du här då?"
Osv.

Suck.


Strike 5.


Mysig kväll.
Dock passar inte lagomfylla och båtgungning tillsammans har jag märkt.
Jag håller nog med Malin att färja-party är nog inget för mig.
Vi kommer fram lördag morgon och går ut för att ta en taxi till hotellet.

Han kör i en stor cirkel..
Stannar efter 2 min utanför vårat hotell.
Och vill ha 190 kronor.
Vi kunde se terminalen från våran hotellbalkong.
Haha.
Hyfsat lurad.

Strike 6.

Vi gick till terminalen när vi skulle hem.
Det tog 10 min.


Nu får det vara nog med strikes. Nu får ni se det roliga med resan istället.


Massa god mat och drinkar på båten.

En liten herre som stal uppmärksamheten på dansgolvet.




Innan vi fick checka in så gjorde vi staden. Riktigt fint.

Sen fick vi äntligen rummet. Mucho nico.


Och här hängde vi 3 dagar i rad.

Lite drinkar i baren, slappa i bubbelpoolen och de olika bastusarna.

Sen lyckades vi träffa två före detta sundsvallsbor, som vi gick ut och åt och drack med på kvälla.
En viss person ville ju nämligen bjuda på allt allt allt, då det kanske hade räckt med några drinkar som vi märkte efter kvällens gång.
Men han lär sig väl någon gång, han den omtänksamma mannen :)


Samuel och Mats.


Ser ni, jag dricker vin!


Mys på stan och massa fika.


Måste ju alltid finnas dem här "två-korten".


Här började det närma sig för incheckning och vi var lite nervösa..



Tallinjul eller Sundsvallsjul?

Vi tog reda på var Svenska ambassaden var innan.
För säkerhetens skull..

Men vi made it och det blev en både skön och hemsk resa hem.
Vi vaknade nämligen klockan 4 av att det lät som att båten gick i två bitar.
Räddast var karln som hoppa upp, tog på sig byxorna och kollade ut om folket i hytterna bredvid oss sprang för livet.
Medan jag, KARLN i förhållande, låg kvar och peta mig i naveln.
Hallå, hade nåt hänt måste de väl ropa något i högtalarna först får jag hoppas.
Men det var roligt att kolla på Mr H.

Sen blev han crazy.


Frid

Kommentarer
Postat av: normalin

å. sista bilden, vilken karl

2008-12-10 @ 00:08:21
Postat av: Li

åh staden såg ju jättefin ut! tänk att gå där med en systemkamera, sweet. fulkortet på karln ^^

2008-12-10 @ 13:36:16
Postat av: evelina

härlig sista bild =)

skönt att ni är back in town, swedich xmass!!

hoppas vi kan ses till veckan! hade bra innvandraren=)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback