Som Morberg

Vilket deppigt inlägg det blev sist. Men ibland har man såna stunder också.
 
Sitter precis och tittar på nya triss-reklamen där killen i paret har köpt en trisslott till tjejen som julklapp och hon blir sjukt besviken. Hon har däremot köpt en massa klappar till honom.
"Men vi sa väl att vi bara skulle köpa något litet till varandra?" - han.
"Ja men det är ju bara något man säger." - hon.
 
Så bra. Det är ju så man gör. Tror att den andra ska veta vad man tänker.
 
Solsidan har också lyckats pricka in några guldkorn, som uppdateringarna på facebook. Eller instagram. Där man vill framstå som den flitigaste, gladaste, duktigaste, smartaste personen/familjen nånsin.
Sanningen kommer inte hela vägen fram alltid.
 
Men jag gör likadant.
Lägger upp bakbilder och alla mysiga stunder med "Alliesen" eller goda middagar som karln gjort.
Vad ska jag göra med matbilder sedan egentligen?
Men man gör det ändå.
Det är ju kul. 
 
 
Jag kan i alla fall nu meddela att jag kan knäcka ägg med en hand som Morberg efter all bakning man håll på med.
 
Saga sjunger tipp tapp för Allie. Så söta.
 
frid

Ett dåligt samvete - eller?

Ja, jag vet. Dålig uppdatering.
Man kan tro att jag har annat att göra.
 
Ja men det har jag ju.
Nej, nu ska vi inte låta så.
Nu är jag här så låt oss njuta.
 
Dagarna går fort, veckorna flyger iväg och har blivit månader
och nu är alltså Allie
3 månader och 18 dagar. 
 
Vad har vi gjort sen sist då? Undrar ni.
 
Ja, det blir ju en del promenader.
Bakningen har jag lagt lite åt sidan, karln klagar på att jag är en feeder.
Nu har jag börjat med julbakningen och det ska bli en hel del saffransbakelser
plus lakritsgrejer som är det nya heta på marknaden
- lakritskola, lakritsknäck, lakritschokladbollar etc.
 
Men annars är det mycket vardag just nu.
Och jag kommer på mig själv att få riktigt dåligt samvete för att jag stundvis
kan tycka att det är tråkigt att vara hemma.
Jag saknar jobbet och kollegorna och den här friheten man hade innan.
Ja, det låter egoistiskt.
 
Och det är det väl. Samtidigt som det inte är det.
Det känns som att jag måste försvara mig när jag säger (skriver) sånt här.
Det har tagit ett tag för mig att känna den här kärleken som alla pratar om för Allie.
(usch vad hemskt det låter)
Mycket gick på automatik de första veckorna och jag hann aldrig riktigt känna efter tror jag.
Ibland blir jag avundsjuk på karln som får sakna henne på dagarna.
Jag hinner aldrig göra det då jag ständigt är med henne.
 
Men i fredags var första natten ifrån Allie.
Jag var ute i Victorias stuga med tjejerna från gymnastiken och myste och snackade skit.
Första gången som man fick sova en hel natt.
Eller ja, vi somnade vid 3-tiden och jag klev upp 08.00 så, men ändå.
 
Och då fick jag äntligen sakna henne!
 
Och i söndags fick jag henne att skratta för första gången.
Alltså ett riktigt skratt.
Åh så mysigt det var.
Så nu känner jag att varje dag bara blir roligare och roligare, då det händer så mycket med henne. 
 
Så jag tänker inte ha dåligt samvete för att det tog tid för mig att älska henne.
Jag tänker inte ha dåligt samvete för att jag saknar jobbet,
för det visar bara att jag har ett toppenjobb med toppenkollegor och en toppenchef.
Jag tänker inte ha dåligt samvete för att jag är egoistisk och vill ha egentid för träning och annan stimulans,
jag blir en bättre mamma och en bättre sambo.
 
Så det så.
 
Nu blir det en bildbomb istället!
Frid
 
 
 
 

Out of the game

Vi var ju med i tidningen för några helger sedan, för er som missade. För jag vet ju att ni har tittat efter oss.
Ser lite halvt smått galen ut nu i efterhand men jaja. Vi ville egentligen ha bilderna i svartvitt men det missades.
 
Vi var till sjukhuset och fotograferade oss, då det var gratis. Alltid en fördel.
Fotografen var väldigt pratglad, vi hann inte riktigt med oss så han svarade på sina egna frågor och vi satt där tysta och snälla medan han försökte få Allies uppmärksamhet till kameran.
 
Efteråt så fick vi välja ut den bild som blev bäst. 
Karln pekade på en bild, men jag tyckte att jag såg wierd ut på den.
Fotografen tyckte det var roligt, att jag kollade mer på hur jag såg ut och inte på Allie, som faktiskt i detta läge, var huvudpersonen.
 
Sedan kom den. Bomben.
"Lilla gumman, du är borta från marknaden ett tag nu bara så du vet, fniss".
 
Ja, inte kommer det vara någon som kollar åt mitt håll nu och tänker "I wanna hit that" direkt. Men det gör inte så mycket (eller?) men det roliga är att skulle karln gå runt med en barnvagn på stan ensam, då skulle han få uppmärksamhet, jajjemän!
För ser man en karl gå runt med en barnvagn på stan så tänker många - "ååh, vad fint, vad han är engagerad". Och så är han snygg på det.
Men från oss mammor flyr karlarna. De får istället panik när det är barn med i bilden.
 
Ja men uttrycket milf då? Undrar ni.
Ja men det blir man inte kallad med en nyfödd och en sambo. Snarare om man har vuxna barn och är singel.
 
Frid

Att få nya vänner

Jag och Frida gjorde en rolig grej förra året på vår födelsedag. Vi skrev ett brev till oss själva som vi skulle öppna nästa gång vi fyllde år.
Vi hade med rubriker som familj, vänner, kärlek och arbete och så skulle vi skriva hur läget såg ut just då och hur vi trodde att det skulle se ut om ett år.
 
Jag tänker inte avslöja allt såklart men under kärlek så hade jag skrivit att jag och karln skulle gå igenom något stort. Om det var ett hus, en liten knodd eller något annat, det visste jag inte.
Men nog hände något fantastiskt, och stort. Stort som i att man nu är mamma (!) och stort som i att hon var bannemig stor när hon kom ut..
Det finns ju ingen finare än den här donnan.
 
Under vänner så skrev jag att jag skulle få en ny vän.
Och det här har jag reflekterat över och insett att jag faktiskt har fått två.
Det är ju inte alltid man skaffar sig nya vänner nu på "äldre dagar".
En av dem är Kristina som jag tidigare har tränat truppgymnastik med och som flydde stan ett tag och kom tillbaka för något år sedan och nu har hon och hennes karl fått lilla fina Edvin.
Det är fantastiskt skönt att ha någon att umgås med på dagarna. Vi behöver inte göra något speciellt, knappt prata med varandra, utan bara vara. Det lät ju jädrans trist kanske, och det är klart vi har roligt och umgås, men det är inte alla man kan bara vara med heller.
 
Den andra personen är Anders. En pensionär.
Otippat? Ja, det är inte alltid man skaffar sig 65-åriga vänner!
Vi hittade varandra genom ett hälsouppdrag jag gjorde ute hos en av våra kunder och vi har varit vänner i snart 2 år. Äter ofta lunch ihop och för några helger sedan så bjöd han och frugan hem oss till dem på middag.
Mycket trevligt!
 
Jag rekommenderar er alla att skriva ett brev till er själva. För det första är det roligt att läsa, men det är också en bra grej som får en att reflektera över det år som gått.
Det ska vara en positiv anda över brevet och det leder ofta till att det man önskat ska hända, händer. Vi sätter sprätt på våra hjärnor och sår ett frö, som gör att vi strävar mot vårt/våra mål. Vi drar oss automatiskt till sådant som förstärker detta, och fortsätter vi bara att påminna oss om målet så är vi där till slut.
Det här är också en bra grej att göra när det gäller sitt arbete och träning. Hur vill jag att min arbetssituation ska se ut om ett år? Hur tränad vill jag vara? Till exempel.
 
Nog om det.
Idag är det en fantastisk dag. Vi har varit ut och njutit av solen. 
Jag har nu tagit mig en lyxkaffe (kaffe med vispad grädde, kanel och kardemumma) och ska nu mysa med jäntan som precis vaknat.


Marika, Vilde och karln och Klara och Allie till höger.
 
Ett fantastiskt gott morotsbröd, varsågoda --> Morotsbröd i långpanna
 
 
Frid
 
 
 

P3 morgonpasset

Jag kan inte låta bli att skratta och le när jag lyssnar på
P3 Morgonpasset med Hanna, Martina och Kodjo.
Jag lyssnar ofta på dem när jag är ute och prommar med Allie.
Folk måste tro att jag är en wierdo när jag är ute själv och skrattar.
Nu kan jag ju istället skylla på att skrattar med (läs åt) Allie.
 
 
Klart man skrattar om hon kör rävöga och öppen mun när hon sover.
 
Nu är det bra mysigt att vara ute och promenera. Skippa slasket dock.
 
Jag håller förresten på och gör en Allie-bok.
Här ser ni resultatet av hennes fot och hand för ett par veckor sedan.
Foten gick bra, då sov hon. Sen vaknade hon när vi precis hade smetat in handen med svart färg och ungen vägrade att öppna den. Det blev en hand med tre långa fingrar.
Sen blev hon svart under naglarna i två veckor också.
Ska göra ett nytt försök snart.
 
Vad gör jag mer på dagarna då? Undrar ni.
Jo, jag kan väl kalla mig en klassisk lattemamma, fast jag dricker mest vanligt kaffe.
Jag och Kristina kör babysång och lunch varje måndag, nästan iallafall. Sedan har vi en bakdag eller så hänger vi bara. Allt som allt träffas vi nog tre gånger i veckan.
Här är vi och gör Birsta till exempel.
 
Man kan tycka att jag hänger ut lilla oskyldiga Allie, utan hennes approval,
men det här är mitt sätt att få ner allt  vi hittar på.
Det är ju rätt kul att titta tillbaka och läsa vad man gjorde för tre år sedan.
 
Men skriv dagbok istället, kan några tycka.
Jo, det kan jag göra men kommer mig inte för att göra det.
Sedan kommer jag nog inte att ha denna blogg för evigt och då sparar jag historiken och stänger ner den.
 
Hon är bra fin, eller hur?
 
I söndags gjorde vi vår första långtur till Hudik och kollade på tjejerna när de tävlade.
Mysigt att få sitta och titta på och inte passa dem. Fast kan ju saknade det också.
Tjejerna var grymma iallafall och tog guld!
 
Grym leksak som hon gärna roar sig med!
 
Idag klarade hon av att hålla upp huvudet när jag drog upp henne från liggande till sittande.
Hon har också börjat "prata" rätt mycket.
Stolt!
Här tränar vi lite nackmuskler.
 
Men vad hittar ni på när vi bara är hemma då? Undrar ni.
Jo, det kan se ut så här.
Vi tittar ofta på fotboll.
Mest Man United såklart. 
Då kan man bli upprörd över att motståndarlaget får en straffspark.
"eeeeey!"
 
Eller så ser vi på Top Model, när brudarna bråkar med varandra.
"Oh no you didn't!"
 
Eller så ser vi på favoritprogrammet The Ellen Degeneres Show och skrattar högt.
 
Jajaja, jag vet, hon ser lite rolig ut här.
Hon har visst lärt sig att dregla också.
 
Nä, frid på er.
 
 

Bus eller godis?

Hyfsat besviken de måste ha blivit när de plinga på vår dörr.
 
"eeehm.. Går det bra med kakor?" Frågar karlen lite skrajsen.
 
Det blev en varsin biscotti.
 
"Tänkte ge dem en kolakaka men dem är så goda, så jag ångrade mig.."
 
Inget bus än iallafall.
 
Idag har Allie varit på sin första gymnastiktävling. Det var mysigt att få träffa gympamostrarna.
 
Frid

Boris och Fimpen

Ja, det låter som två brottslingar från Jönssonligan men det är det inte.
Det är dem här två små trollen.
 
Idag har vi varit på babysång och det var första gången som dem verkligen tittade på varandra. Vänskapen är redan djup, Allie erbjöd Edvin att äta på hennes näve. That's true friendship.
 
Eller kanske en framtida pojkvän?
Man ser ju att de smyghåller varandra i hand. 
Joo, dem är helt medvetna om att de gör så för våra barn är tidiga med allt.
 
Har precis multitaskat igen. Denna gång blev det bröstpumpning, vagga Allie och sms:a.
Ska ta och äta nu och sedan köra Bikram yoga på Ego, skönt!
 
Vi köpte en ny sängstomme igår. Trevligt.
 
Bjuder på en bild på världens finaste tjej.
 
Frid vänner

2 månader

I tisdags fyllde denna snygging hela två månader.
 

Mousehunt

Vi satt i godan ro och kollade på film när det plötsligt dyker upp en mus från soffan.
 
Hej lilla mus..
Vad gör du för bus?
Kanske invaderar vårt hus?
(Den nya visan till Allie)

Where are thou?
 
Min barriär av väskor fungerade inte och musen valde att leka på soffan lite och sedan till hallen/köket igen.
 
 
Gick tyvärr inte att bara vänligt släppa ut den, så..
 
Ha! Fångad!
 
Hmm.. nu då?
(Gillar att HEN-musen tittar ut i skålpipen)
 
Släppte ut den väldigt varsamt, men den valde att hoppa från kanten istället för att ta trapporna.
De klarar ju rätt mycket dessa möss och man kan tro att det blev ett lyckligt slut..
 








Senare på kvällen dök Lillan upp med antagligen samma mus.
 
Så var sagan slut..
Frid Hen-musen.
 
 
 
 

Ångest

Ibland sköljer Herr Ågren över mig när jag inser att det är vi som ska uppfostra Allie och se till att hon lär sig...
ja, allt i princip.
Det är nu allt vi gör och inte gör kommer att påverka henne, den hon blir sedan.
Jag måste ju se till att hon får tillräckligt med stimulans,
att jag pratar med henne, sjunger, visar bilder, ja gud vette vad. 
Jag kan få ångest över att jag hyssjar henne till sömns på dagen.
Är det då jag kanske ska sitta och stimulera henne?
Kommer hon bli slow pga av mig? Eller introvert?
 
Bah. Det är inte bara!
 
Hörde på ett intressant program på P1 imorse, "I huvudet på en baby".
Då kom Herr Ågren igen och knacka på.
Det är i 3 månaders ålder som man tydligen kan lära dem vilket språk som helst.
Sedan blir det svårare och svårare.
Jaha, nu ska jag spela massa engelsk musik och prata engelska med henne tänkte jag.
Men tänk om svenskan blir kass då? Blir det för mycket på en gång?
 
Ja.. jag tror nog att det blir folk av "den hära" ändå.
 
Om inte annat så blir hon iallafall bra vacker. Det brukar gå bra då också.
 
frid
 

Multitasker

Du vet att du är småbarnsmamma när:
- du multitaskar och kissar, borstar tänderna och vaggar ungen samtidigt.
- du sätter på dig sporttoppen utanpå de kläder du har på dig när du ska ut på prommis, då du vill skynda dig innan ungen börjar grina.
- du blir glad när du vaknar till ungens dunderbajs på morgonen = vilket betyder att ditt mission for the day redan är avklarat.
- du gungar/vaggar din kropp trots att du inte håller i ungen.
- du siktar på gropar, gupp, sprickor och välter nästan barnvagnen i diket när du promenerar. Du föredrar inte en fin asfalterad väg i det läget.
- dina myskläder är lika med dina kräkkläder.
 
 
Igår var vi på vår andra omgång av babysång på Kulturmagasinet. Första gången sov hon igenom hela, andra gången valde hon att gråta. Men mammsen har bestämt att det är så kul så!
Nu har jag i alla fall lärt mig en visa:
 
Hej lilla mus
Vad gör du för bus?
Jo jag gör ett mag-piiip, mag-piiip, mag-piiip
Jo jag gör ett mag-piiip.
 
Hej lilla mus
Vad gör du för bus?
Jo jag gör ett näs-piiip, näs-piiip, näs-piiip
Jo jag gör ett näs-piiip.
 
Och så vidare. Mycket trevligt.
Sekten som karln gärna vill kalla det.
 
Så det blev en heldag på stan, först babysång, lunch, strosande på stan, fika och sedan Bikram yoga på Ego.
Har hittills kört tre pass och haft en gudomlig träningsvärk. Fantastiskt.
 
Jag har också anmält mig till tjejklassikern.
Så det blir tjejvasan i februari, tjejvättern i juni, vansbrosimmet i juli och lidingöloppet i september.
Och så är jag bra sugen på Tjur Ruset i oktober..
Så det är bara att sätta igång!

Lite nervös inför skidorna, har fortfarande bara 1 ½ månads träning i ryggsäcken sedan förut, så det blir till en teknikträning med Evelina igen! 
 
Damen har börjat att greppa mer med händerna, hon börjar bli grym på att hålla upp huvudet och är helt enkelt mer med nu. Det är bra mysigt.
Igår hade hon tyvärr en dålig kväll, skrek för gudarna och var otröstlig. Dem stunderna är mindre roliga då man inte har en aning om hur man ska trösta henne.
 
 
Och det var det jag var orolig för när syster Linda och systerdotter Ebba skulle vara barnvakt åt henne för första gången i lördags.
Vi skulle ut på galej (Stafettmiddagen) och Linda och Ebba skulle vara här hemma hos oss efter att vi var klar med att bjuda på varmrätt (det blev en mexafton med chiligryta och grejer, mums).
Meeeen det gick ju hur bra som helst!
 

Nu vaknar den nya regeringen. Här kommer lite mysbilder istället.
 
Frid
 
 
 

Podenco ibicenco

Två gånger har jag träffat på denna varelse och undrat vad det har varit för ras. Har aldrig sett dem förut och igår när jag promenerade runt Sidsjön så kom Husse och hunden igen.
Så jag var ju tvungen att fråga om rasen, vilket var..

Podenco ibicenco

 
Det är en fördel med Allie kom jag då på. Att jag utan att skämmas kan fråga okänt folk om saker.
Kan ju bara säga att det är Allie som undrar.
"Du, ursäkta.. Min dotter undrar..." - "Jo du förstår, det var min dotter som undrade det..."
Ja ja, hon är ju bara 6 veckor så hon kanske inte är helt 100 % med än. Eller ja, hon är ju tidig med allt min fina tjej.
 
Igår fick jag en väldans trevlig överraskning. Karln har nu börjat vant sig vid att jag ofta inte minns om han ska iväg och göra något. Igår var en sådan dag.
Han skulle bli pappafirad av sina vänner. 
Jag satt hemma och väntade på honom.
Det förstod han att jag gjorde.
Så han hade i förväg ordnat så att Marika, Anna, A-L och syster Linda kom förbi och lagade god mat.
De gjorde hemmagjorda langos. MUMS!
 
Idag har vi haft familjemys på stan.
Vackra Saga.
 
Vi hann också med att införskaffa oss lite inredning från Åhlens. De har fått in mycket fina grejer.
Karln har nu bestämt att vi ska ha lite industrikänsla hemma. Så vår 50-talsstil som vi kanske har haft i ett halvår duger tydligen inte lika bra längre. Han ändrar sig snabbt han..
Men han får väl pyssla på då.
Detta har vi nu till exempel.
 
Har precis lagt en deg på jäsning i 10 timmar. Kaffekavring ska det bli. Spännande!
 
Nej nu får det vara nog, frid på er.
 
 
 
 
 
 

Minspel

Idag har vi fotograferats för tidningen så nästa lördag (6/10) ska ni hitta oss i Dagbladet och ST, plus nätet.
 
Efter fotograferingen så myste jag och Kristina med våra små på Ancis.
Där var Allie en ängel och myste på hon också.
Här är ett litet minspel på 10 sek kanske.
 
 
Man vet nu också att man är småbarnsförälder när man har börjat scanna av vilka caféer som har bra toaletter för blöjbyte.
 
 
Igår hann vi med att mysa med Marrki också.
 
Nu ska jag fortsätta med Allies bok. 
 
Frid

That girl is mine..

Det har börjat bli allt tydligare att Allie nog är vår ändå.
Förutom att hon gillar min otroligt vackra sångröst så gillar hon också städning.
Hon ligger tyst som en mus när mammsen dammsuger och moppar,
och somnar också väldigt ofta till just dammsugningen.
 
Det finns ju en "låt" på Spotify som tydligen ska vara effektiv på kolikbarn, att få dem bli tysta alltså.
Det är ett så kallat "white noise", som låter som något från en skräckfilm.
Eller från en dammsugare, fläkt, hårtork, diskmaskin.. ja ni fattar kanske.
 
Men istället för att spela den låten så att hon blir lugn, så kan jag alltså göra en av mina favoritgrejer - städa.
Herregud, hon kommer att bli förstörd denna unga själ.
Antingen pedant som mor eller sjukt slarvig och tidsoptimist
(med tanke på att hon kom på utsatt dag).
 
Hon har blivit en stor tjej nu också.
Hela 5080 gram, 55,5 cm lång och 40 cm i huvudomfång. 
 
Idag har jag alltså varit på BVC, städat, pysslat med en Allie-bok, ätit plättar med glass och hjortron
och snart ska jag iväg till Marrki och baka.
 
Jag har också lärt mig att en daggmask kan bli 3 meter lång!
Ska försöka undanhålla denna info för Marrki då hon fruktar dessa varelser.
Detta har jag lärt mig från min nya natt- och dagsyssla "Quizkampen", en app där man tävlar med samma frågor. Trevligt.
 
Bjuder på en liten badbild från förra veckan.
Detta är minen efter att vi hällt vatten över ansiktet på henne.
 
Och jag är också glad att säga att vi har blivit med Moccamaster.
Nu kan ni få gott kaffe hos oss.
 Frid

Birsta

Idag har vi gjort Birsta.
Allie tyckte det var jobbigt att bli igenkänd. Här en klassisk "No paparazzi"-bild.
 
Sedan var vi förbi farmor och farfar så de fick mysa med henne lite innan de åker till Spanien i två månader.
Ta med mig?
 
Innan Birsta hann jag också krama lite på Malin som är hemma alldeles för sällan.
Hon hade en väldigt fin present till Allie.
Den hänger på vår fina fotovägg nu.
 
Andra fina presenter från mina gymnaster Malin och Helena;
 
Ja, vad har vi annars gjort?
Jag och Kristina gjorde äppelmos igår. Detta tog istället "bara" 4 timmar istället för 6 timmar som bullarna. Och vi gjorde heeeeeeeeeeeeela två burkar. Eh.
Vi hade tänkt göra äppelmust också men det hanns inte med.
 
Vi har alltså än en gång insett våra begränsningar och nu tänker vi bara ta på oss ett projekt åt gången.
Till veckan blir det nog biscottis.
Här myste Allie på Edvins köksbord. Igår connectade dem också.
En lång och genuint glad blick gav de varandra.
Jag menar, "våra barn klarar ju allt nu", bara 5 ½ och 6 ½ veckor gamla.
 
5 ½ vecka.
Sjukt.
Det känns som 3 månader.
Samtidigt som alldeles nyss.
Nu börjar det bli lite roligare när man börjar få lite respons från henne.
Ett litet leende, en följande och ibland frågande blick.
Koncentration innan bajsningen.
Rävögat innan somningen.
Skrynklet innan hon vaknar.
 
Häromdagen sa jag till karln om det var konstigt att jag saknade jobbet lite?
"Njuuuuuuut av den här tiden, ta vara på den.. etc." påpekar många för mig.
Det gör jag absolut, men jag tänker inte ha dåligt samvete för att jag också vill ha egentid.
Att snart få träna själv, eller att få gå på månadsmötena på jobbet.
Eller att vara med mina fina vänner.
 
 
Pappas tjej
 
Nu skriker hon.
Som här.
Fast det här är egentligen en gäsp. 
Men vi kan låtsas.
 
frid
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kaskad...

...bajs.
 
Det beslöt Allie att bjuda på för någon natt sedan. Hon sköt det dessutom på min mage. Jag önskade så innerligt att jag hade låtit karln tagit den blöjan. Vilken fantastisk syn det hade varit.
 
Så natten efter kände jag på mig att det kunde bli en favorit i repris. Så ja bad karln byta på henne sådär vid 3-tiden. Det som var lite synd var att han också kände på sig det, så han lyckades vira runt en handduk högt upp på magen och dodgade bajset så att allt for på golvet istället.
 
"Ojojojojojoj" hör jag.
Och så fick man stå med som moraliskt stöd när karln står med en handduk runt magen som gubbarna på ett romerskt bad och andas genom munnen även fast bajset inte ens har börjat lukta något.
 
Låtsas sova och smider elaka planer.
 
Hon har sovit rätt dåligt tre nätter i rad nu. Först trodde vi att hon var ivrig inför sin 1-månadsdag i söndags men det har tyvärr hållt i sig. Samtidigt vet jag inte om jag kan klaga för hon är egentligen rätt snäll med oss, så det kunde väl ha varit värre.
 
För att undvika att jag själv somnar under amningen så har mitt mission på nätterna fram till i förrigår varit att klå karln på maxi-yatzy (en app).
Slog hans rekord på 478.
Så nu har jag alltså inget att sysselsätta mig med. Någon som har tips?
 
Goskruttan.
 
Igår var vi hos Kristina och Edvin och bakade bullar. Det tog 6 timmar. Då vet man att man är småbarnsförälder.
Edvin myser under bullbaket.
 
Fick testa deras babybjörn. Måste införskaffas, hon sov gott i den.
 
Man vet också att man är småbarnsförälder om man hittar flera påbörjade sms som man inte har skrivit klart och skickat iväg.
Och jag får påminna mig själv att inte prata bajs med alla jag möter. Förutom de roliga bajshistorierna om karln då.
Men nu har jag en till vän som jag kan prata bajs med.
Marika och Jens har införskaffat sig en underbart vacker valp. Här har ni Vilde.
Och det är lika viktigt att han får bajsa som han ska också!
 
Jag kom också på mig att skriva i ett sms "Vi två kommer!". Vi är ju faktiskt tre nu. 
När börjar man smälta att vi faktiskt ska behålla Allie?
Så här snygg är hon idag!
 
Annars har vi hunnit med lite fotboll, kusinmys och testat det fina gymmet.
 
Tänk när Allie är lika stor som Saga.. Hoppas dessa pussar kommer ofta då.
 
Frid
 

Vad fan ska jag laga till middag?

http://vadfanskajaglagatillmiddag.nu/
 
Hittade precis en rolig hemsida som slumpar nya recept varje gång man går in på den. Och nu när jag är hemma så ska jag försöka vara en bra husfru och kanske ta och laga lite mat då och då.
 
(Notera *försöka", "kanske", "lite", "då och då")
 

Det är illa..

Ärligt.. det är f*n illa om man bölar till "Real housewives of New York".
Det är det och Real Housewives of Atlanta som går på dagarna, jag kommer att bli skadad.
 
Jag kan också glatt meddela att pysventilen fungerar.
 

I like big butts..

Jag kom på mig själv beatboxa inför Allie igår (spinner vidare på ämnet barnvisor). 
Nästan lika bra som den här killen:
http://www.youtube.com/watch?v=Ta-ATEOOo8M
 
Så nu kan jag lika gärna köra som Rachel och Ross i "Vänner" när dem rappar låten "I like big butts" för dottern.
http://www.youtube.com/watch?v=5fJAvVDw47g
 


 
Idag har vi införskaffat pysventiler till Allie.
Då det har funkat för lilla Edvin så tänkte vi ge det en chans vi också. Allie har haft en del krångel med magen och det är frustrerande att se lillfisen (hehe..) ha så ont och inte få ut något.
Så nu ska vi hjälpa henne! Ut med fisarna och kanske ibland lite poop!
 
Dock är det en rätt rolig historia bakom detta inköp. 
Först tyckte vi det var lite skojigt att pysventiler ens fanns men vi var ändå nyfikna över hur det fungerade.
Karln tänkte inte på att det var engångsventiler utan han såg framför sig en ventil som satt kvar i rumpan hela tiden, som man justerade, av och på. 
 
Jag såg karln drömma sig bort i en värld där han kunde styra Allies bajs. Som Gud.
"Nu ska du bajsa/pruppa, nu ska du inte bajsa/pruppa".
Aldrig bajsa när hon är med pappsen, bara med mammsen.
 
Haha.
 
Jag ska låta honom göra det första försöket, och jag hoppas att det kommer en massa bajs då.
Utan handskar, utan förkläde, utan cyklop.
Och Allie är med på planen. Hon har övat på blicken och trycket.
 
Jag har börjat tagit några osmickrande bilder på Allie (om det ens går), som jag sedan ska göra ett kollage av och ha som student-bild. Kanske ute lite väl tidigt men jag måste ju underhålla mig själv på dagarna också.
 
 
Innan jag går vidare så tyckte jag att det var en rolig beskrivning på baksidan på pysventilpaketet.
"Genom att massera ditt barns mage och sedan använda rektalkatetern Windi för att evakuera gaserna gör du det lite lättare för ditt barn - och för hemfriden".
 
Kan hända att karln drar det hela lite längre..
 
Idag har vi också hunnit med att hälsa på syster på jobbet och sedan myst med Frida.
Här i en fantastisk pose i Fridas soffa.
 
Och igår blev det mys med moster.
 
Nu sitter vi i köket och tittar på när pappsen lagar mat. Det blir älgbiffar med timjanpotatis och kantarellsås. Vi får finbesök av faster och kusinerna.
 
Frid
 
 

Barnvisor

Jag har insett att jag inte kan några barnvisor. Jo, de klassiska som imse vimse spindel och blinka lilla stjärna. Men that's it.
Så när jag ska sjunga för Allie så blir det en del mummlande och en massa hittepå.
 
"Håller du på och bajsar? Ska du bajsa liiite? Bajs bajs.. Oj nu kom en liten pruuuuppp."
 
Inte konstigt att de hamnar i kiss- och bajsåldern.
 
Så nu har jag och Kristina bestämt att vi ska på babysång på Kulturmagasinet nästa måndag. Sen kommer vi nog vara med på kyrkans babysång också.
 
Idag var vi på BVC och hon väger nu 4540 gram och 54 cm lång.
Barnmorskan kollade om hon kunde följa med blicken och jag stod stolt bredvid och såg hur hon fokuserade på leksaken som åkte fram och tillbaka framför henne. Jag var sjukt nära på att börja böla. Haha, åh vad löjlig man känner sig, men det var härligt att se såna framsteg bara efter den här lilla tiden.
 
Hon har ju börjat imiterat kändisar också. Hittills har hon lyckats med..
 
.. att köra Usain Bolts signaturmove när han vinner. Så alltså, redan en klar vinnare in mind.
Hon är mentalt redo - check!
 
Och hon har också..
.. hittat sin luriga sida så nu finns det ganska klara bevis på att hon och Edvin har smidit onda planer ända sedan de låg i magen. Här som Mr Burns från Simpsons - "Excellent...".
 
 
 
Frid
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg