Errki

Det finns ju ingen finare än den här donnan.

 

Under vänner så skrev jag att jag skulle få en ny vän.

Och det här har jag reflekterat över och insett att jag faktiskt har fått två.

Det är ju inte alltid man skaffar sig nya vänner nu på "äldre dagar".

En av dem är Kristina som jag tidigare har tränat truppgymnastik med och som flydde stan ett tag och kom tillbaka för något år sedan och nu har hon och hennes karl fått lilla fina Edvin.

Det är fantastiskt skönt att ha någon att umgås med på dagarna. Vi behöver inte göra något speciellt, knappt prata med varandra, utan bara vara. Det lät ju jädrans trist kanske, och det är klart vi har roligt och umgås, men det är inte alla man kan bara vara med heller.

 

Den andra personen är Anders. En pensionär.

Otippat? Ja, det är inte alltid man skaffar sig 65-åriga vänner!

Vi hittade varandra genom ett hälsouppdrag jag gjorde ute hos en av våra kunder och vi har varit vänner i snart 2 år. Äter ofta lunch ihop och för några helger sedan så bjöd han och frugan hem oss till dem på middag.

Mycket trevligt!

 

Jag rekommenderar er alla att skriva ett brev till er själva. För det första är det roligt att läsa, men det är också en bra grej som får en att reflektera över det år som gått.

Det ska vara en positiv anda över brevet och det leder ofta till att det man önskat ska hända, händer. Vi sätter sprätt på våra hjärnor och sår ett frö, som gör att vi strävar mot vårt/våra mål. Vi drar oss automatiskt till sådant som förstärker detta, och fortsätter vi bara att påminna oss om målet så är vi där till slut.

Det här är också en bra grej att göra när det gäller sitt arbete och träning. Hur vill jag att min arbetssituation ska se ut om ett år? Hur tränad vill jag vara? Till exempel.

 

Nog om det.

Idag är det en fantastisk dag. Vi har varit ut och njutit av solen. 

Jag har nu tagit mig en lyxkaffe (kaffe med vispad grädde, kanel och kardemumma) och ska nu mysa med jäntan som precis vaknat.