Birsta
Idag har vi gjort Birsta.
Allie tyckte det var jobbigt att bli igenkänd. Här en klassisk "No paparazzi"-bild.
Sedan var vi förbi farmor och farfar så de fick mysa med henne lite innan de åker till Spanien i två månader.
Ta med mig?
Innan Birsta hann jag också krama lite på Malin som är hemma alldeles för sällan.
Hon hade en väldigt fin present till Allie.
Den hänger på vår fina fotovägg nu.
Andra fina presenter från mina gymnaster Malin och Helena;
Ja, vad har vi annars gjort?
Jag och Kristina gjorde äppelmos igår. Detta tog istället "bara" 4 timmar istället för 6 timmar som bullarna. Och vi gjorde heeeeeeeeeeeeela två burkar. Eh.
Vi hade tänkt göra äppelmust också men det hanns inte med.
Vi har alltså än en gång insett våra begränsningar och nu tänker vi bara ta på oss ett projekt åt gången.
Till veckan blir det nog biscottis.
Här myste Allie på Edvins köksbord. Igår connectade dem också.
En lång och genuint glad blick gav de varandra.
Jag menar, "våra barn klarar ju allt nu", bara 5 ½ och 6 ½ veckor gamla.
5 ½ vecka.
Sjukt.
Det känns som 3 månader.
Samtidigt som alldeles nyss.
Nu börjar det bli lite roligare när man börjar få lite respons från henne.
Ett litet leende, en följande och ibland frågande blick.
Koncentration innan bajsningen.
Rävögat innan somningen.
Skrynklet innan hon vaknar.
Häromdagen sa jag till karln om det var konstigt att jag saknade jobbet lite?
"Njuuuuuuut av den här tiden, ta vara på den.. etc." påpekar många för mig.
Det gör jag absolut, men jag tänker inte ha dåligt samvete för att jag också vill ha egentid.
Att snart få träna själv, eller att få gå på månadsmötena på jobbet.
Eller att vara med mina fina vänner.
Pappas tjej
Nu skriker hon.
Som här.
Fast det här är egentligen en gäsp.
Men vi kan låtsas.
frid
Kommentarer
Trackback