Errki

Ett dåligt samvete - eller?

Ja, jag vet. Dålig uppdatering.

Man kan tro att jag har annat att göra.

 

Ja men det har jag ju.

Nej, nu ska vi inte låta så.

Nu är jag här så låt oss njuta.

 

Dagarna går fort, veckorna flyger iväg och har blivit månader

och nu är alltså Allie

3 månader och 18 dagar. 

 

Vad har vi gjort sen sist då? Undrar ni.

 

Ja, det blir ju en del promenader.

Bakningen har jag lagt lite åt sidan, karln klagar på att jag är en feeder.

Nu har jag börjat med julbakningen och det ska bli en hel del saffransbakelser

plus lakritsgrejer som är det nya heta på marknaden

- lakritskola, lakritsknäck, lakritschokladbollar etc.

 

Men annars är det mycket vardag just nu.

Och jag kommer på mig själv att få riktigt dåligt samvete för att jag stundvis

kan tycka att det är tråkigt att vara hemma.

Jag saknar jobbet och kollegorna och den här friheten man hade innan.

Ja, det låter egoistiskt.

 

Och det är det väl. Samtidigt som det inte är det.

Det känns som att jag måste försvara mig när jag säger (skriver) sånt här.

Det har tagit ett tag för mig att känna den här kärleken som alla pratar om för Allie.

(usch vad hemskt det låter)

Mycket gick på automatik de första veckorna och jag hann aldrig riktigt känna efter tror jag.

Ibland blir jag avundsjuk på karln som får sakna henne på dagarna.

Jag hinner aldrig göra det då jag ständigt är med henne.

 

Men i fredags var första natten ifrån Allie.

Jag var ute i Victorias stuga med tjejerna från gymnastiken och myste och snackade skit.

Första gången som man fick sova en hel natt.

Eller ja, vi somnade vid 3-tiden och jag klev upp 08.00 så, men ändå.

 

Och då fick jag äntligen sakna henne!

 

Och i söndags fick jag henne att skratta för första gången.

Alltså ett riktigt skratt.

Åh så mysigt det var.

Så nu känner jag att varje dag bara blir roligare och roligare, då det händer så mycket med henne. 

 

Så jag tänker inte ha dåligt samvete för att det tog tid för mig att älska henne.

Jag tänker inte ha dåligt samvete för att jag saknar jobbet,

för det visar bara att jag har ett toppenjobb med toppenkollegor och en toppenchef.

Jag tänker inte ha dåligt samvete för att jag är egoistisk och vill ha egentid för träning och annan stimulans,

jag blir en bättre mamma och en bättre sambo.

 

Så det så.

 

Nu blir det en bildbomb istället!

Frid

 

 

 

 

Helt rätt Erika! Ha inget dåligt samvete! Jag har kämpat med folks kommentarer angående att jag redan börjat jobba två eftermiddagar i veckan, men Stella har det precis lika bra hos Anders som hos mig! + att jag får komma ut och vara lite "josefin" och inte bara mamma :)

Fina, fina Allie!