ärligt..

Det här är tredje gången jag försöker skriva samma inlägg. Datorn väljer att kapitulera efter att jag har skrivit klart det mesta och så försvinner allt. För treeeeedje gången.
"Men spara under tiden då." Tänker ni.
Jo, men jag kanske inte har hunnit med det.
 
Nog.
 
Min rubrik var "Skadad".
Ja, innan allt krångel.
Ja, ni förstår.
Eller?
 
Inte skadad som i fysiskt skadad. Jag har faktiskt bara ramlat en gång på skidorna i år. 
Det är just det där med att byta spår som inte riktigt har satt sig än. Sen hjälper det nog inte om man sätter en stav mellan skidorna medan man byter. Har jag hört.
Jag har inte kört på någon iaf!
 
Jag påstår inte att jag är en drottning på skidor men man vill ju gärna köra om de som kör lite för sakta i spåret. Ibland kan man dock hitta någon som har perfekt tempo och så lägger man sig bakom, men oftast slår tävlingsinstinkten till och man vill förbi.
 
(Spara)
 
Nu har detta smittat sig till barnvagnspromenaderna.
Imorse promenerade jag ner till stan och framför mig får jag en herre som är på väg åt samma håll.
Gångvägen är för smal för att jag ska kunna skutta förbi, så jag tar mig en titt bakåt, kollar trafiken, kliver ut på vägen och laddar för omkörning.
Men herren går sådär perfekt lagomt snabb och långsamt samtidigt så jag kommer inte förbi och får lägga mig bakom igen. Han verkar inte alls stressad av att han har en barnvagn i hälarna.
Han kunde ju ha ökat tempot lite tycker man.
 
Vägen blir äntligen bredare men eftersom han går i samma tempo så måste jag småspringa om honom. Och det ser ju bara dumt ut. Stackars Allie får lida av guppen men till slut är jag förbi.
Har lust att säga något men låter bli.
 
(Spara)
 
Allie är nu vaccinerad för andra gången och denna gång blev hon distraherad av barnmorskans såpbubblor och chocken efter två sprutor som höggs i hennes lår blev snabbt glömt.
Hon har mått hur bra som helst idag, klarat av babysim och systerlunch.
 
Gotta love those chubby arms.
 
 
Igår fick vi besök av Marrki.
Så fort jag inte var i rummet, försökte hon klämma ut familjehemligheter ur Allie.
Mammas dotter kan man dock inte lura.
Hon börjar med "Va, sa du något?".
Övergår till "Nää, asså jag vet inget".
Men då Marika väljer att inte ge sig så får hon ge sig på ett djupare axelryck och en blick som säger "I will never break down for yooooou".
 
Den blicken har vi övat på länge.
 
Frid
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback