Två gånger har jag träffat på denna varelse och undrat vad det har varit för ras. Har aldrig sett dem förut och igår när jag promenerade runt Sidsjön så kom Husse och hunden igen.

Så jag var ju tvungen att fråga om rasen, vilket var..

Podenco ibicenco

Ärligt.. det är f*n illa om man bölar till "Real housewives of New York".

Det är det och Real Housewives of Atlanta som går på dagarna, jag kommer att bli skadad.

 

Jag kan också glatt meddela att pysventilen fungerar.

 

Jag har insett att jag inte kan några barnvisor. Jo, de klassiska som imse vimse spindel och blinka lilla stjärna. Men that's it.

Så när jag ska sjunga för Allie så blir det en del mummlande och en massa hittepå.

 

"Håller du på och bajsar? Ska du bajsa liiite? Bajs bajs.. Oj nu kom en liten pruuuuppp."

 

Inte konstigt att de hamnar i kiss- och bajsåldern.

 

Så nu har jag och Kristina bestämt att vi ska på babysång på Kulturmagasinet nästa måndag. Sen kommer vi nog vara med på kyrkans babysång också.

 

Idag var vi på BVC och hon väger nu 4540 gram och 54 cm lång.

Barnmorskan kollade om hon kunde följa med blicken och jag stod stolt bredvid och såg hur hon fokuserade på leksaken som åkte fram och tillbaka framför henne. Jag var sjukt nära på att börja böla. Haha, åh vad löjlig man känner sig, men det var härligt att se såna framsteg bara efter den här lilla tiden.

 

Hon har ju börjat imiterat kändisar också. Hittills har hon lyckats med..

 

.. att köra Usain Bolts signaturmove när han vinner. Så alltså, redan en klar vinnare in mind.

Hon är mentalt redo - check!

 

Och hon har också..

.. hittat sin luriga sida så nu finns det ganska klara bevis på att hon och Edvin har smidit onda planer ända sedan de låg i magen. Här som Mr Burns från Simpsons - "Excellent...".

 

 

 

Frid

 

Ja, det är nya situationer hela tiden.

I fredags kom "kör bilen själv med Allie och hon tappar nappen och börjar storgråta"-situationen.

 

Vad gör man då? Ska man stanna och ge henne nappen eller chansa att hon själv kan ta nappen vid 3 veckors ålder?

 

Jag började med att försöka prata med henne. Den här klassiska "Mamma är hääääääär". Funkade inte.

Så jag tänkte att lite musik skulle kunna få henne att glömma nappen. Självklart var det reklam på alla kanaler, förutom Radio Guld. Så jag vred på volymen rätt högt.

 

It worked. Hon blev lugn av en gammal klassiker. Måste ha en gammal själ.

 

Nöjd på Marikas köksö.

 

Hann med lite mys med kusin också.

 

Frid

Vilken löjlig rubrik, tänker kanske ni.

 

Men jag har nu insett att jag har blivit den typ av mor som blir glad när ungen skiter. Allie hade nämligen inte bajsat på 4 dagar och i helgen så kom det. 

Det var även karln som fick den blöjan så ni kan ju föreställa er en bild med en förtvivlad panikslagen karl (med inga handskar då han trodde det var en kissblöja) och jag hoppandes, exalterad och blöjengagerad bredvid.

 

Gopruppen. Nu väger hon 4300 gram och är 53,5 cm lång.

 

Jaja, nu skiter hon på som vanligt i alla fall.

 

Damn it.. risken finns att jag också kommer att prata om bajs, blöjor och amning. Men det är ju min vardag just nu. Jag ska kontrollera mig, I promise.

 

Tog min första runda runt Sidsjön i veckan. Snart kan jag börja med längre promenader, woho!

 

Hon har fått massa kärlek också. Här ser det dock ut som de slåss om henne men..

Gunilla fick hålla henne också.

 

Sedan har det inte hänt så mycket. Jag börjar bli frisk från förkylningen typ.. Och i tisdags fick jag en härlig massage!

 

Idag har jag en lunchdate med en hälsovägledarkompis som också kläckt. Sedan en playdate med Kristina och Edvin. Imorgon ska jag käka lunch hos Marika och få träffa deras lilla valp!

 

Frid

Att det bara har gått 2 veckor. Det känns som att vi har haft Allie mycket längre. 

Men det är inte förrän nu som jag faktiskt börjar känna.. vad ska man säga.. kärlek till henne. Känns lite dumt att säga så.

 

Men i början är det rätt svårt att fatta, att hon är här för att stanna, och det har jag fortfarande.

Och sedan vi kom hem så har det mer handlat om rutiner, försöka höra vad skriken innebär, byta blöja och amma.

 

Det är nu som jag har börjat sitta och bara stirra på henne. Att få se henne göra alla dessa miner och bara få snosa på henne.

 

 

Nätterna tycker jag dock är lite jobbiga. Hon sköter sig, ammar var tredje timma ungefär, och somnar relativt snabbt efter, det är lite olika.

Så egentligen ska jag väl inte tycka att nätterna är jobbiga?

Det är inte så att jag måste kolla om hon andas var tredje sekund utan det är mer att jag vet att jag måste kliva upp 2-3 timmar igen efter att ha nyss ammat henne, och då kan jag inte riktigt somna om ordentligt. 

 

Ja, vad hade du förväntat dig då? Undrar kanske ni.

 

Ja, egentligen inget. Klart jag förstod att man inte skulle få sova på nätterna men jag måste ändå få tycka att det är lite jobbigt.

Jag är pigg på dagarna, och har klarat mig på mindre sömn tidigare också, så jag får väl hoppas att det håller i sig och att det inte är hormonruset som fortfarande ligger kvar och hjälper till.

 

Men sov när hon sover, säger ni.

 

Jag har inte riktigt någon ro till det. Istället har jag löst det genom att lägga mig och sova vid 21-tiden istället för 23 som tidigare. Det har funkat känns det som.

 

Jaja, det här var ju sjukt tråkigt att läsa. 

 

Igår var vi på kräftskiva. Mycket trevligt!

 

Jag var ut en snabbis till hallen och hälsade på resten av mina barn.

 

 

Syrran har fyllt år. Hon fick en megaflaska av favoritvinet.

 

Idag fyller tatterna år. Tatterna är Klara och Sanna Hällström. De kallas tatterna för att de sa att de behövde tatta när de var bajsnödiga. Detta var då när de var yngre. Eller...?  

Ebba och Cajsa Kjellström med Klara och Sanna. Myskväll när vi bodde på Södermalm.

 

Frid