2013
Jag tror jag går efter vad de andra indianerna påstod skulle hända efter 21/12 2012.
Att vi går in i en nya era med massa positiva händelser.
Vilken fantastisk start det kommer att bli på det nya året
om man går in med den inställningen!
Det är ju vi som ska lära den här damen att kunna se det positiva i livet.
Trots denna missnöjdhet över hennes valda (läs påtvingade) outfit under julafton,
så tror jag nog hon blir världens gladaste unge.
Julen
Njut av årets sista dag och se fram emot 2013!
frid
Lite för snabb ibland
Vi har fått vara en familj heltid sen mitten på december och det varar till nästa vecka.
Väldigt mysigt.
Vi hade innan målat upp en bild om att vi skulle pyssla, göra massa julmat och baka.
Nja.
Vi har tagit sovmorgon nästan varje dag och degat snarare i soffan än i köket.
Men mysigt har det varit ändå!
Allie sover i " borgen".
Och nu är julafton avverkad!
Vi sov hos karlns föräldrar dagen innan och ville ju passa på att
köra en uppesittarkväll med Bingolotto.
Allie valde dock att vara lite tjurig på kvällen så vi fick springa i omgångar och trösta henne.
Då kommer vi till just rubrikens ämne.
Mitt i ett bingorace fick vi ta hand om Allie,
så efteråt ville jag ju "rätta" min lott och kolla om jag vunnit något.
Kunde det vara sant?
Både jag och karln var rätt snabba med att lägga ut vår stora vinst på Instagram och Facebook.
Vi började googla på vad det kunde vara för tillbehör och var väldigt exalterade må jag säga.
Tills vi får en kommentar på min bild att jag har gjort fel och rättat 2:an omgång med 1:ans nummer.
Haha, tänkte vi, ja, nu vill de skrämmas.
Tills jag började känna en obehaglig känsla av att detta kunde vara sant.
Du.. kan du kolla om jag har kryssat i rätt nummer? Säger jag.
Ett nervöst ok från karln.
7? Säger jag.
Ehh.. nej.
Redan på första siffran var det alltså fel.
Karln "skäller" på mig och han får skämmas för mitt misstag och låtsas separera på Facebook.
Jag tyckte det var lite roligt och tänkte, "det här ska jag skriva om i bloggen".
Lite besviken blev man väl också men det kändes som att det var typiskt oss att detta hände. Eller mig då.
Lite bilder från julafton då..
Sjukt fokuserad på Kalles jul.
Fina familjen.
Här är några bilder som min systerdotter Selma har tagit på andra systerdottern Saga. Tänk vad dem kan!
Mamma... det är dags att byta sängkläder.
Dem ser exakt ut som bakgrunden på alla "nyfödda bebisar-kort" i ST.
Titta..
Titta..
Och några på vår drottning.
Då jag gärna hänger ut karln här på bloggen,
så tänkte jag nu när det ändå är jul,
bjuda på en uthängning av.. mig själv!
Men det kommer i nästa inlägg.
Frid.
Som Morberg
Vilket deppigt inlägg det blev sist. Men ibland har man såna stunder också.
Sitter precis och tittar på nya triss-reklamen där killen i paret har köpt en trisslott till tjejen som julklapp och hon blir sjukt besviken. Hon har däremot köpt en massa klappar till honom.
"Men vi sa väl att vi bara skulle köpa något litet till varandra?" - han.
"Ja men det är ju bara något man säger." - hon.
Så bra. Det är ju så man gör. Tror att den andra ska veta vad man tänker.
Solsidan har också lyckats pricka in några guldkorn, som uppdateringarna på facebook. Eller instagram. Där man vill framstå som den flitigaste, gladaste, duktigaste, smartaste personen/familjen nånsin.
Sanningen kommer inte hela vägen fram alltid.
Men jag gör likadant.
Lägger upp bakbilder och alla mysiga stunder med "Alliesen" eller goda middagar som karln gjort.
Vad ska jag göra med matbilder sedan egentligen?
Men man gör det ändå.
Det är ju kul.
Jag kan i alla fall nu meddela att jag kan knäcka ägg med en hand som Morberg efter all bakning man håll på med.
Saga sjunger tipp tapp för Allie. Så söta.
frid
Ett dåligt samvete - eller?
Ja, jag vet. Dålig uppdatering.
Man kan tro att jag har annat att göra.
Ja men det har jag ju.
Nej, nu ska vi inte låta så.
Nu är jag här så låt oss njuta.
Dagarna går fort, veckorna flyger iväg och har blivit månader
och nu är alltså Allie
3 månader och 18 dagar.
Vad har vi gjort sen sist då? Undrar ni.
Ja, det blir ju en del promenader.
Bakningen har jag lagt lite åt sidan, karln klagar på att jag är en feeder.
Nu har jag börjat med julbakningen och det ska bli en hel del saffransbakelser
plus lakritsgrejer som är det nya heta på marknaden
- lakritskola, lakritsknäck, lakritschokladbollar etc.
Men annars är det mycket vardag just nu.
Och jag kommer på mig själv att få riktigt dåligt samvete för att jag stundvis
kan tycka att det är tråkigt att vara hemma.
Jag saknar jobbet och kollegorna och den här friheten man hade innan.
Ja, det låter egoistiskt.
Och det är det väl. Samtidigt som det inte är det.
Det känns som att jag måste försvara mig när jag säger (skriver) sånt här.
Det har tagit ett tag för mig att känna den här kärleken som alla pratar om för Allie.
(usch vad hemskt det låter)
Mycket gick på automatik de första veckorna och jag hann aldrig riktigt känna efter tror jag.
Ibland blir jag avundsjuk på karln som får sakna henne på dagarna.
Jag hinner aldrig göra det då jag ständigt är med henne.
Men i fredags var första natten ifrån Allie.
Jag var ute i Victorias stuga med tjejerna från gymnastiken och myste och snackade skit.
Första gången som man fick sova en hel natt.
Eller ja, vi somnade vid 3-tiden och jag klev upp 08.00 så, men ändå.
Och då fick jag äntligen sakna henne!
Och i söndags fick jag henne att skratta för första gången.
Alltså ett riktigt skratt.
Åh så mysigt det var.
Så nu känner jag att varje dag bara blir roligare och roligare, då det händer så mycket med henne.
Så jag tänker inte ha dåligt samvete för att det tog tid för mig att älska henne.
Jag tänker inte ha dåligt samvete för att jag saknar jobbet,
för det visar bara att jag har ett toppenjobb med toppenkollegor och en toppenchef.
Jag tänker inte ha dåligt samvete för att jag är egoistisk och vill ha egentid för träning och annan stimulans,
jag blir en bättre mamma och en bättre sambo.
Så det så.
Nu blir det en bildbomb istället!
Frid