Errki

God morgon, idag är det torsdag.

Ja, jag måste nästan säga det högt för mig själv varje morgon för jag känner mig rätt dagvill. Kanske inte så konstigt då dagarna flyger iväg av att man "inte gör något". Men nog gör man något, man tar ju hand om ett litet knyte som för varje dag blir bara mer sötare, goare, underbarare etc.

Det är inte karln jag pratar om (sorry darling) men den här snyggingen.

 

Ja, visst smälter man lite? Idag fyller hon hela 2 veckor.

 

Det finns fler saker jag är virrig över just nu också. Som vilket bröst jag ammade på sist och vilken tid jag ammade henne.

Min lösning: en gummisnodd på handleden som visar om det är vänster/höger boob som var sist ut och tidsdokumentation på telefon när jag ammade senast. Så får det vara nu ett tag.

 

Och imorse vaknade jag förkyld. Inatt vaknade jag knappt när Allie ville ha krubb, känns sådär. Idag är mitt mission att vila och att se till att hon inte blir sjuk. Good luck!

 

Statusupdate på handskarna: 

Dem är slut, förutom en enda handske som han just nu återanvänder. Förstår inte riktigt varför han kastade dem andra egentligen, kunde bara ha sköljt av dem. Men, får se hur länge han håller ut!

 

Lite fler bilder då.

Lunch hos Kristina, Pär och Edvin.

 

Glömde nämna några roliga bitar från förlossningen. Nu blir det i och för sig en uthängning av karln men dem är alltid roliga.

 

Ett tips till karlarna under ett förlossningsarbete är att självklart coacha och stötta sin respektive i det hårda arbete man gör. Men ni behöver inte vara med och krysta i varje krystvärk. 

Det leder tyvärr inte till en till bebis, utan ni blir nog bara rätt skitnödiga. Som karln. Eftersom jag svek honom i själva ögonkontaktsdelen så krystade han omedvetet med i mina värkar, som för att hjälpa till liksom.

Och det går ju inte bara att lämna mitt i allt och gå på toa så stackarn fick vänta ett tag efter det efterlängtade toabesöket även om han inte gillar att gå på någon annan toa än vår hemma.

 

En parantes är att karln var en väldigt bra coach och har varit klockren nu efteråt också. Här ligger han i vår garderob bredvid vaggan och låter mig sova. Han tyckte det var lite som att campa.

Ja, jag vet att jag dagen innan skrev att jag mådde alldeles för bra för att kläcka på due date.

Jag rensade alltså förråden, frossade ananas tills blåsorna blommade fram på tungan och tänkte egentligen inte så mycket på att det var The day. Jag var tvärsäker på att jag skulle gå över tiden.

Vid 21.00-tiden när vi satt och kollade på The Newsroom (tips på bra serie btw) så började det kännas som mensvärk i magen. Blev lite osäker om det var något förstadie på värkarna. Det är ju svårt att veta hur det ska kännas när man aldrig varit med om det.

Inget mer med det egentligen men vid 23-tiden så började det kännas lite mer.

Jag upplever själv att jag har en rätt hög smärttröskel så jag kände mig bara osäker på om det var något att ringa förlossningen om eller inte.

Jag ringde i alla fall och fick prata med en bra barnmorska, som sa att det kunde vara förstadiet men att det också kunde gå dagar tills det kickade igång.

Stanna hemma, duscha varmt, försök sova och äta något var rådet.

Jag stannade hemma, duschade, kunde inte sova och kunde inte äta.

 

Kl 02.00 hade det ökat intensivt och jag räknade 4 minuter mellan varje sammandragning eller värk (vad det nu var). Hade dessutom en svagare sammandragning emellan dessa värkar.

Ringde förlossningen igen och fick prata med en mindre bra barnmorska. Hon lyssnade inte på vad jag sa, missförstod hur värkarna kom (stark värk - 2 minuter - svag värk - 2 minuter - stark värk) utan trodde att jag hade längre emellan.

 

 

Osäker som man är som förstföderska så sa jag bara okej och vågade inte riktigt propsa för att det gjorde jävligt ont. Var nästan grinfärdig efter det samtalet.

 

Jag härdade fram till 04.00, sen klarade jag inte mer.

Väckte karln och sa att nu får vi ta och åka in.

Kom till förlossningen och så gjorde dem en koll.

Öppen 10 cm.

Hej hå!

Så det var bara att köra igång. Bara och bara var det väl inte. Den smärtan är det värsta jag varit med om. Helt sjukt. Och ja, man glömmer, jag har glömt det mesta nu men jag lovade mig själv att skriva ner upplevelsen så jag ändå kan minnas. Än en gång - helt sjukt.

Höfterna kändes som att de skulle sprängas, som växtvärk fast 1000 gånger värre.
Vattnet hade inte gått så vi väntade på det.

 

Karln hade fått tipset av 5 olika pappor att hålla ögonkontakt och inte titta ner.

Han var fokuserad.

 

Sen gick vattnet.

Lite puls fick han då kan jag ana.

 

Någon bedövning blev det inte, det hann vi inte med. Hade gärna önskat det faktiskt.

Lustgasen tyckte jag inte alls om, mådde bara illa av den.

Jag blundade istället igenom förlossningen och försökte fokusera. Förstörde lite för karln med själva ögonkontakt-tipset, stackaren.

 

Först är det som att du vill spy men har inget att spy upp, så du gör det där "hulket" och spänner dig och därefter trycker man på som att man vill skita men inte har något att skita.

Exakt så kändes dem. Konstigt! Det kändes som att det inte hände något alls vid krystvärkarna och flera gånger tänkte jag hur tusan jag skulle få ut den här ungen.

 

Karln menade att han fick ryta i åt mig vid ett tillfälle. Jag sa att det inte gick och att jag inte ville mer. Där var han en bra coach.

Ja, vi startade igång kring 04.45 och kl 06.52 den 16 augusti föddes Allie.

Var inställd på en liten pojk faktiskt men Kjellström-generna tog över och ut kom världens finaste tjej.

Var kommer namnet ifrån då? Min finska farmor hette Alli Aurora Varmanen. Så förnamnet tar vi med en liten tvist på slutet - Allie. Hon får sitt "eget namn" men de uttalas likadant.

Vill ha fred på jorden. Eller en cigarill.

Som skrivet, den som börjat läsa, läser på egen risk. För min egen del vill jag skriva om min upplevelse även om den blir väldigt frontad för alla andra.

Men kortfattat, hon var en stor tjej - 4062 gram och 51 cm lång - varav därför fick de göra ett snitt samt att jag sprack lite, vilket innebär att jag är rätt öm.

Så jag måste ständigt påminna mig om att det bara har gått en vecka, för man är ju bra sugen på längre promenader och att få börja träna.

Men jag får nöja mig med ett varv runt kvarteret just nu.

 

Vi stannade på patienthotellet till på lördagen, vilket var väldigt mysigt och skönt. Att bara få vara vi och att få fokusera på henne och hur man egentligen tar hand om ett litet knyte!

 

Men jaja, säger ni. Bilderna då?

 

Here she is.

Vi kommer nog garanterat bli sådana föräldrar som säger - "Titta, hon fokuserar redan med blicken".

 

Allt blev rätt verkligt när min preggobuddie skulle komma på middagsbesök i fredags men bestämde sig för att kläcka sin lilla Edvin som jag fick snosa på igår. Hela den kvällen gick jag och inbillade mig att jag började få värkar och att det var dags för mig med men icke.

Jag mår alldeles för bra för att det ska vara The day imorrn.

Sover dock som en kratta. Inatt vandrade jag runt i två timmar för att det är så sjukt obekvämt att ligga ner. Klev upp 07.00 och jag har hunnit storstäda, tvätta och rensat två förråd samt tagit en powernap.

 

Har precis tryckt i mig en massa ananas vilket sägs ska dra igång förlossningen. Detta fungerar antagligen om man äter 15 ananas per dag och nu har jag blåsor på tungan.

 

Detta gör jag på dagarna..

Här har ni mina hemmagjorda sandwichglassar.

I måndags började i princip alla att jobba igen efter semestern. 

Jag har som sagt inte insett att jag blir hemma ett tag till. Idag inser jag att jag kommer att vara sjukt rastlös fram till bebisen kläcks och att jag är mycket effektivare än vad jag trodde.

 

Vi börjar med:
Måndag

MVC-besök på morgonen. Allt såg bra ut, har stannat på 12 kg som viktuppgång. Känns bra.

138 i hjärtslag, 36 cm mättes magen till (här ska man alltså ligga runt den vecka man är i, jag är i vecka 40 snart så ligger väl bra till där då).

 

Släppte av karln på jobbet, åkte sedan över till Marika med lite förkylningsunderhållning och halstabletter. Plockade upp Ebba (systerdottern) och åt frukost med henne på stan.

Skjutsade hem Ebba och åkte sedan till Johanna (kollega) ute i Juniskär och blev bjuden på en härlig lunch.

Lapade sol, snackade skit och åkte sedan in till stan för att ordna ett nytt mobilskydd på Telia.

Fick en värdelös service och det slutade med att jag köpte ett skydd för 199 kr men som egentligen gick på 169 kr (två newbies i kassan och jag hade inte tid eller ork + gravidhormoner nog till att de skulle ge tillbaka 30 kr)

 

Skjutsade hem karln, åkte och hämtade Saga på dagis och fick käk hos mamma. 

Det var den dagen det. Tänkte att veckan började bra, jag kan nog fylla mina dagar..

Saga från i söndags.

Hallå där!

 

Jag har inte fött. Jag har bara haft lite semester.

Sitter nu och väntar på att karln ska vakna. 

 

Vad har hunnits med sedan jag gick på semester 25 juli? Lite smått och gott.

Grillning i Ströms stuga.

 

Vi hann med Thaifestivalen. Det blev några vårrullar.

 

Åkte till pappsen och smittade ner dem med min hemska influensa.