Errki

Något som tillhörde mig.
Något som togs bort.
Något som jag aldrig kan få tillbaka.






















Jo, det är min livmodertapp.
Åh vad rolig jag är!

Nej men allvarligt så var jag på sjukhuset och gjorde en konisering igår.
Det är en kirurgisk behandlingsmetod vid cellförändring.
Jag fick först gå på cellprovningen som alla får gå till när de fyller 22-23 år.
Sen hittade de en cellförändring som de tog ett extra prov på och så fick jag åka dit för en tredje gång (igår) för att ta bort den.

Lite läskigt var det när jag fick bedövningen i.. mig, eller hur man säger. Samma spruta som när man tar bedövning hos tandläkare, och det kändes likadant också. Usch.
Efter bedövningen så sa dem att jag kunde få hjärtklappning. Och det fick jag!
Hjärtat började slå sjukt snabbt, mina öron började susa och rummet blev mindre.
Det var adrenalin som de spruta in så det var kanske inte så konstigt.

Men sen när de skar bort en bit av min livmoder (som en tumnagel) så kändes det som att det ila i magen och att jag fick världens mensvärk.

Jag tyckte det var en stor bit som de tog bort (jag fick kolla på min kära livmodertapp) men de försäkrade mig att det var en väldigt liten. Då vill jag inte veta vad en stor bit är.

Men det gick bra iaf!

Och varför berättar jag det här?

Därför att jag ville!
Och för att uppmuntra alla att när ni har fyllt 23 år så måste ni gå på cellprovningen. Om de hittar något så hittar de det i tid och risken minskas för livmodercancer!


Bjuder på en fin bild.

Vårruset 2009.

tjo