The real feelings..

Jag har haft en sån ångest och känt mig stressad hela veckan.
Det har kanske inte synts på mitt ansikte, men inombords skriker jag.
Dessutom har jag fått eksem på armen och vid nacken.


Det är sjukt vad stress kan göra med ens kropp egentligen.
I värsta fall går man helt enkelt in i väggen. Man orkar inte mer. Man är helt urladdad.
Nu säger jag inte att jag har gjort det men jag är helt tom i huvudet men känner ändå mig i något slags paniktillstånd.
Jag skulle bara vilja störtgrina och få ut allt och sen börja om på start.


Men det är den här jävla prestationsångesten som tar vid.

Jag ska ju vara bäst på allt.

Men så fungerar det inte.
Och jag har blivit bättre på det sen gymnasiet, det var väl då det var som värst. Jag kunde ligga och grina dagarna innan ett stort prov eller en stor uppgift.

Den där ångesten.


Nu är jag ju äldre... och erfaren. Nä men jag vet att jag verkligen har jobbat på att till exempel ta dagen som den kommer, det ordnar sig, gör ditt bästa osv.
Men jag känner känslorna ligga och pyra långt där bak ändå.
Och det kan ju vara bra också, jag kan ju inte tappa mina krav helt, det är då jag utvecklas och jag verkligen ger mitt fullaste jag.

Nä, nu blev det för seriöst. Och jag måste ju bli klar med hemtentan, den som bland annat utlöst alla känslor.
Men som avslutning så vill jag bara säga att man är inte ensam om att känna så här och det känns lättare att prata om det, så leta upp er bästa vän och bara vräk ur er det och sen lägg det bakom och fokusera på allt det positiva.

Nästa veckan är vår sista skolvecka, då är allt klart, jag får gå på sommarlov, åka på semester i spanien med karln och mina bästa vänner, fokusera på träning och jobb (som för övrigt har löst sig sjukt bra! Allt bara ramlar in till mig.. sjukt!) och bara vara.
Så här kommer vi i klassen att känna efter fredagen, när man ska skicka in sin stora hemtenta och sen är det färdigt.



Okej.. vi kanske inte kommer att vara nakna. Och inte heller stå i en ring som någon sekt.
Men vi kommer säkert att kramas, och vara jävligt glada och nöjda att vi har haft en underbar termin med härliga föreläsningar och diskussioner.


Varför kunde inte uppgiften vara att göra en föreläsning om prestationsångest? Då hade det varit klart.


Nu avslutar jag istället med ett dagens guldkorn:
Den mysiga kramen jag fick av Frida igår kl 03.30 på jobbet.


Wish me luck

frid friends

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback